Autism hur gör ni vid måltider mm?

Jag har äldre barn än du men de äter inte tillsammans med oss alls. Inte sedan ett par år tillbaka. Det blev för jobbigt. Jag kan nog tvinga dem men det blir så stressigt för dem själva främst, att de knappt klarar av att äta när vi ska sitta tillsammans. Det är ju väldigt vanligt vid autism att just ätsituationen med människor som äter, pratar och ser på en, kan bli för mycket. De gör inte som din son, att korrigera andra men din son gör ju så för att han blir  stressad av det han anser "fel". Det blir väldigt nedtryckande för ert yngsta barn. 

Mina ungdomar tar oftast mat efter att alla andra ätit. 

Våra får höra på ljudbok eller musik i hörlurarna. Nu vid jul kör vi radiokalendern högt för alla.
Oftast är det max ett barn som väljer att lyssna på något, övriga för lågmälda samtal, men eftersom man inte får bråka eller "rätta" varandra så är det lättare att påpeka detta: du måste kommentera syskonen positivt eller så kanske det är bättre att du väljer att lyssna på din bok?

Vår son på 9 år ar ingen diagnos (än), men en hel del autistiska drag, bland annat har han svårt att äta tillsammans med oss andra. Vi har löst det så att han helt enkelt får sitta själv framför TV'n och äta middag och lunch. Frukosten äter han ensam när vi andra är färdiga.
Tycker det viktigast är att han får i sig maten, och att vi andra får ro att äta vår mat. Vi kämpade i många år med att få honom att sitta med vid matbordet, med mycket bråk och kamp, vilket förstörde matron och tog på krafterna för både oss föräldrar och syskon.
Han äter tillsammans med andra i skolan, och om han har kompisar hemma så brukar de få sitta tillsammans vid TV'n, eller äta efter oss andra i köket. Tänker att det trots allt är bra för honom att träna någon gång ibland, men att vi kan underlätta för alla genom att låta honom äta själv däremellan.

.

Detta att hsm amser att andra bara säger fel saker, sker det bara vid maten alltså? Eller alltid när ni umgås hela familjen?

Vad säger sonen själv? Jag antar att han är medveten om att det inte är trevligt att rätta andra hela tiden? Har han tips på hur det går att minska?

Jag tänker att sonen behöver träna på hur ett vanligt samtal, umgänge går till. Mitt tips är därför att jobba aktivt med det i konkret träning. Kan vara dels samtal om hur ett vanligt samtal går till och hur olika beteende uppfattas av andra, ev med stöd av bildberättelser och dels konkret träning i att hålla samtal, finns väl olika sätt för det. Det kan ni ju träna på vid middagen eller vid andra tillfällen, men det känns ju viktigt att han får träna på detta.

Jag tycker att förslaget om att ha något annat att göra (ljudbok i förslaget) när det blir för mycket och svårt att koncentrera sig också är väldigt bra.

Så en kombination av att träna på det som är svårt och att hitta "andningshål" för pojken, saker att till nör situationen blir för jobbig är mitt förslag. Jag tror att det är viktigt både att få träna på sociala situationer och få hjälp att förstå hur de oftast fungera och att samtidigt hitta sätt där man kan få en frizon och komma undan en stund och tanka ny energi när det blir för jobbigt för barnet.

Han har haft en jobbig period just nu några månader då han hela tiden i stort sett rättar lillebror. Det är dock mest vid måltiderna vi är tillsammans då vi annars försöker sära på barnen. Lillebror har egna vänner som han är med och 10-åringen är gärna på sitt rum så det är inte så mycket konflikter då.

Vi försöker prata om att det är otrevligt att rätta andra men 10-åringen tycker att han gör andra en tjänst då han ger "rätt" fakta oavsett hur irriterade andra blir. Det viktigaste är att det blir rätt, om andra blir sura eller inte orkar vara med honom bekommer honom inte så mycket =(