Anonym (Muu) skrev 2017-12-18 10:44:33 följande:
Min 10-åring har inte haft någon kontakt alls med sin biologiska pappa på 3 år och när man frågar så vill hen verkligen inte ha det framöver heller. Pappan har inte gjort ett smack för att försöka ta kontakt heller, jular och födelsedagar har passerat.
Jag är gift med en ny man sen flera år och vi väntar nu barn nr 3 och det hade känts så bra om mitt barn även kunde känna att detta var hens pappa på riktigt enligt lagen.
Hur ser våra chanser ut och hur går processen till, måste vi ha kontakt med mitt ex och vad har han att säga till om? Kan tillägga att jag har ensam vårdnad sedan flera år.
Tacksam för svar och alla råd vi kan få.
Om hon är under 13 så är det tyvärr inte hennes vilja som styr, och det är svårare med adoption tyvärr. Sverige lever efter någon ideologi att barnet ska ha kontakt med bägge föräldrarna, även om barnet inte alls vill det, så det är förvånansvärt svårt att få socialnämnden att godkänna en adoption utan större skäl.
Med det sagt, ni lämnar in papper om att du vill att din nya ska adoptera flickan. Socialtjänsten kommer då göra en utredning för att fastslå vad det innebär och om de kan godkänna detta. (Får du en surkärring som min kompis fick, så får du ett nej, och de kommer hävda att han inte
behöver adoptera henne, utan att det är bättre att hennes biologiska pappa står kvar som pappa för hennes skull.) Sedan kommer de kontakta biologiska pappan. Han får göra ett uttalande om han godkänner detta. Säger han nej så är det kört. D får ni vänta tills hon är äldre och kan ta ärendet själv. Säger han ja så fortgår processen. Socialtjänsten gör en utredning som visar att det inte finns några hinder, att det inte är pengar inblandade, att ni inte har kriminellt förfutet et. Sedan går det till domstol. Ni betalar några tusen i kostnader och sedan är ärendet klart. Din nya make är då officiellt far och allt ansvar det innebär. Du har då inte rätt till ersättning från ditt ex längre, och han har ingen rätt att kräva vårdnad eller liknande.
