Kall och oförstående sambo
Hej!
Sedan ca 2 år tillbaka lever jag med min sambo, sedan 8 månader tillbaka har vi en liten dotter och de senaste tre månaderna har vi renoverat ett parhus. Mycket som hänt på relativt kort tid och vi krisar enormt mycket sen ca 2 månader tillbaka.
Min man är väldigt säker på sig själv, vad han vill ha, göra, vad han tycker och har er väldigt klar bild om hur han ska fostra sina barn och vad han ska göra i vissa situationer. Detta berättar han att han har haft sedan han var cirka 23-idag är vi 29 och detta har han planerat för sedan dess, lagt undan pengar för, gått igenom olika scenarior mentalt för att veta hur han ska göra, vad han ska säga i dem. Han var väldigt strulig som barn och tonåring och vill inte att hans barn ska göra som han gjorde. Han hade en extremt sträng uppfostran, snudd på barnmisshandel och vill själv fostra sina barn strikt och i mina ögon ?parenting by fear?(han är så med sina syskonbarn som knappt vågar utrycka sin åsikt till honom). Han kan få båda barn och vuxna att känna sig idiotförklarade då han hela tiden ska ifrågasätta ens svar och be om förklaringar till varför. När jag och han diskuterar vill han hela tiden veta varför, varför , varför så att jag känner mig ifrågasatt istället för, som han säger är syftet, förstådd. När man inte kan förklara till hundra procent ställer han sig helt oförstående och säger att ett sånt svar inte är ett svar i hans värld.
Han är extremt praktiskt lagd, mentalt och fysiskt medan jag är en känslomänniska. Jag har väldigt lätt försatt gråts till exempel och gör det båda när jag är glad, ledsen eller arg. Något som han tycker är extremt jobbigt och nu tycker har blivit vardagsmat och att han stänger av när han ser mig bli ledsen för han inte kan ta mig seriöst. Han tycker att jag borde kunna styra det- vilket inte funkar för mig! Han blir irriterad även på att jag inte har samma kristallklara bild av hur jag ska göra när vår dotter kommer i tonåren eller när hon trotsar för första gången. Jag får höra att jag är gnällig när jag säger att jag är trött efter att ha tagit hand om vår dotter hela dagar.och nätter så att han kunnat fokusera på sitt arbete och renovering. Jag tar alla nätter med dottern, i princip alla blöjbyten, all planering, all babyvård och allt i hemmet. Han tycker att de finns de sim har det tuffare och att jag borde ?man up? när jag bett honom stanna hemma en timme längre på helgen inanan han åker till renoveringen eller när jag bett honom komma hem lite tidigare så att jag kan få lite avlastning. Han säger att jag ska be honom om hjälp och att han gör det direkt när jag ber honom, han tänker inte själv på vad som kan göras när till exempel disken hopar sig eller det ligger en stor hög med tvätt att vika i soffan.
Han blir irriterad när jag ger tips om hur han lättare kan göra saker med vår dotter och när jag säger till honom vad hon behöver. Han låter henne gallskrika och säger inte ett ord eller ger ingen beröring till tröst och blir arg när jag bryter in för att trösta henne när jag märker att hon börjar bli hysterisk.
Han kan gå dagar och vara sur mot mig men uppföra sig sim att han ör jätteglad i hemmet- han spelar musik och sjunger och dansar, gör hushållssysslor som han aldrig gör annars med en uppsyn och attityd som skriker - titta här jag gör det och vad ska du säga nu?! Jag frågar honom IM saker och han bemödar sig knappt svara, som att det är jättejobbigt att ge mig ett fullständigt svar. Viktiga saker sim händer med bygger nämner han inte under våra bråkperioder och ställer sig helt oförstående när allt är över och jag får veta och frågar varför han inte sagt något.
Det finns så mycket mer och jag börjar undra om det är jag som är knäpp i huvudet och är svag och är gnällig, tjatig och jättejobbig. Min självkänsla är i botten. Första tiden med bebis har varit så extremt tuff och omvälvande, jag har varit så ledsen och inte känt mig sedd. Bekräftelse och kärleksyttringar som kramar pussar närhet måste jag be om för det ger han inte om jag inte påminner honom.
Är jag överkänslig? Är jag gnällig? Känner mig helt vilse. Någon annan som varit i liknande sits?
