Vad gör jag exakt för fel? De jag blir förälskad i. Slutändan ignorerar mig mer eller mindre
När jag funderar på detta, så är det ett återkommande problematik. Jag upplever mig själv som ointresserad när det sker sådant här.
Om jag blir intresserad av någon, så kan det hända att kontakten blir trevlig. Men senare verkar det som om de ignorerar mig, eller inte vill ha något med mig att göra.
Jag vet inte hur mycket eller vad man egentligen kan ta för initiativ.
Den senaste kvinnan som jag nu hamnat i förälskelse är enligt mig helt fantastiskt. Jag finner henne så speciell.
Jag upplever denna sak lite upp och ner. Ena stunden skojar hon med mig, andra stunden blir hon väldigt öppen av sig vid enskild sammanhang. Medan andra stunder, speciellt vid grupper. Får jag nästan noll kontakt med. Jag får bara kontakt med henne endast när vi är ensamma. Jag förstår inte det där riktigt. Det handlar inte om att hon är med sin tjejgäng, utan hon kan samtala med andra karlar. Och jag blir liksom ''glömt'', som om jag blir alldeles helt ointresserad.
Detta är smärtsamt, speciellt för att jag inte riktigt vet vart jag har henne. När hon öppnade upp sig för mig, trodde jag att det var där jag faktiskt kom henne väldigt nära, att det finns en speciell band mellan oss. Även en kamrat till mig, menade att hon i nuläget faktiskt pratar på ett annat sätt med mig. Hon ratade med mig vid en stund där min kamrat var med.
Där menade min kamrat att hon pratar mer avslappnad med mig. Men han var samtidigt osäker, eftersom han inte upplevd att hon var tillbakadragen/spänd av sig från början ändå.
Vad skall jag egentligen tolka med allt detta. Något som hon trivs med mig med att vara ensam med mig, eller något som hon bara finner tidsfördriv för att det ändå inte finns någon annan i närheten. Eller kan det vara någonting annat?
Som senast, så erbjöd hon att kolla tillsammans med mig och en annan kompis på en liten videoklipp. Efter videoklippen, så vänder hon sig, och enbart pratar med min kompis om videoklippen. Jag vart totalt ''bortglömd'', upplevde jag det som. I och med att tiden rann iväg och jag hade tid att passa. Så sa jag adjö av mig och gick.
En annan sak. Hon säger egentligen väldigt sällan till sina kompisar och bekanta: ''Ha det så bra'', eller i något med den stilen. När hon tar farväl.
Det gjorde hon med mig vid ett tillfälle dock, när vi hade djup samtal. Dessutom klickade hon en samtal på ''Upptagen'', när någon ringde upp henne, eftersom vi pratade.
Så ena stunden blir jag totalt ignorerad, andra stunden upplever jag mig själv som tidsfördriv, medan andra stunden upplever jag mig som att jag är faktiskt någon för henne.
Med dessa djupa samtal, så menar jag att det är hon som är öppen av sig, och jag lyssnar, tar till mig det hon säger m.m.
Det är lite intressanta saker hon pratar om.
Kort information om henne (Som kanske kan hjälpa er att förstå henne bättre) - Hon har bl.a berättat hur hon blev avvisad ifrån sina vänner, som hon har haft nästan hela sitt liv. Hon har själv menat att hon upplever som ett öde att vara ensam. Hon har även sagt att hon är rädd för att skaffa vänner, just för att hon inbillar sig att i slutändan så avslutar vänskap för eller senare.
Som jag fattar det, så ser hon inte sina grupp med bekanta som sina vänner, utan snarare folk som bara befinner sig där, som senare kommer försvinna. Hon och jag går för tillfället i en kurs. Så det är därifrån vi träffas.
Vad tror ni om henne?
Vad tror ni om hennes beteende emot mig?
Ni får ställa vilka frågor ni vill!
Tack på förhand!