Inte utan min far..

Kommer inte vidare i sorgen efter min pappa som dog för drygt ett år sedan. Han dog plötsligt i en ålder på lite över 50 år. Han dog hemma och ensam. Låg där ett tag innan han hittades. Känner mig som världens sämsta dotter. Jag ringde inte och jag fanns inte där för honom. Och jag orkar inte leva med den vetskapen. Klarar inte mer..

Jag ordnade begravningen ensam. Ordnade alla papper som skulle ordnas. Ringde alla samtal som behövde ringas. Städade ur hans bostad. Väntade på att få vakna upp ur mardrömen som idag är mitt liv och min verklighet. Skuldkänslorna och saknaden som alltid finns där som en tagg i hjärtat. Platsen i hjärtat som ekar tom och aldrig mer kan fyllas.

Min pappa var mitt allt. Min trygghet och min fasta klippa i livet. Min mamma har aldrig velat ha mig och aldrig älskat mig. Hon bryr sig inte om mig och hon bryr sig inte om mina barn. När pappa lämnade henne (hon var otrogen) ville hon inte ha mig så pappa har ensam uppfostrat och tagit hand om mig. Han älskade och stöttade mig alltid. Han fanns alltid där. Vi pratade ofta om min barndom och alla våra påhitt och upptåg. Delade alla minnen. Skrattade ihop och grät ihop. Och nu är han borta och jag har ingen som plåstrar om mina själsliga sår som mamma ständigt skapar. Vi har i princip ingen kontakt längre jag och hon som födde mig, det gör för ont i mig att ständigt höra henne prata om min systers barn som hon tagit till sig som sitt eget. Min syster som hon älskar mer än mig och alltid har gjort. Hon kan inte ens bemöda sig med att lyfta luren och slå en signal och framföra en enkel liten gratulation när mina barn fyller år. Hon önskar oss inte god jul och bjuder aldrig hem oss. Hon hälsar aldrig på oss heller och verkar mest besvärad om jag hälsar på henne med mina barn så jag åker inte dit längre. Hon delar bilder på instagram av min systers barn som hon ständigt barnvaktar och överöser med presenter och kläder. Puttenuttgulliga texter om hennes äälskade barnbarn. Orkar inte se hur falsk och vidrig hon är så jag tog bort henne och följer henne inte längre på IG.

Pappa fanns där för mig när hon sårade mig. Han fanns där och överöste mig med kärlek. Han kom ihåg mina barn och uppvaktade dem. Och mig med för den delen. Han kom alltid med sin vackert inslagna chokladask på julafton och något smått till barnen. Han hade det inte så gott ställt då han var sjuk och ej arbetsför. Men han gjorde allt han kunde och mer därtill. Visade omtanke och kärlek. Kom hem till oss för att sitta och leka och prata med mina barn en helt vanlig dag.

Och tårarna rinner.. Saknar honom så hjärtat brister och slås i bitar! Vill dela denna text med tankar för att hedra hans minne. Han var en riktig far. Och mitt liv kommer aldrig mer bli sig likt igen.

Inte utan min far.

Älskade pappa jag saknar dig så <3

God jul min vackra ängel och Frid över ditt minne