Nervös inför barnplanering

Så blir det när man tänker för mycket och väntar för länge.

Ja det är nog vanligt. Har fortfarande sånna tankar även fast jag redan har ett barn, angående att skaffa syskon alltså haha :)

Är ju ingen dans på rosor jämt direkt, varken en graviditet eller att ha barn. Man brukar säga att det kan vara en livskris att få sitt första barn, IOM att det är mycket som förändras. Innebär mycket jobb men också mycket kärlek och ett rikare liv på det viset som gör det värt det i slutändan.

Men förlora din kvinnlighet...? Finns väl inget kvinnligare än att bli gravid + föda barn + vara mamma? 

Jag var livrädd inför första barnet. Hade nog rätt realistiska förväntningar på föräldraskapet och utgick från att jag skulle vara helt bunden de närmsta åren, inte få sova en natt sammanhängande på flera år, tvingas sluta med flera av mina intressen etc etc. Jag säga att det gick mycket lättare än vad jag trott. Framförallt var det roligare. Fokuset innan hade varit på att överleva småbarnsåren och inte på hur mycket man kunde njuta av bebisbubblan, så jag blev positivt överraskad :)

Andra barnet var otroligt mycket lättare. Man var ju liksom redan fast i föräldraskapet så livet ändrades inte så mycket. Dessutom hade jag betydligt större självförtroende i mamma-rollen. (Dock kom chocken sen när jag insåg hur olika barn kan vara..)

Jag tycker det låter sunt att du känner en viss tvivel. Det betyder att du har realistiska förväntningar på vad som ska komma och kan förbereda dig (er) på bästa sätt.

Bra svar från Guapa ovan!

Jag tycker också att mycket ligger i förväntningarna. Och det är sunt med tvivel, självklart! Det är ju ett av livets största beslut att skaffa barn och bilda familj.

Jag tyckte jag hade funderat mycket innan, vänt och vridit på olika frågeställningar. Och jag har alltid älskat barn! Ändå blev jag totalt golvad när vår första son kom.

Ansvaret, känslan av att vara bunden till honom för alltid. Det var stort!

Hela ens vardag ändras ju och man får andra perspektiv . Nu är jag ledig med vårt andra barn som är ungefär ett halvår och det är spännande! Vissa dagar är det bara mysigt. Andra dagarså intensivt att man knappt hinner gå på toa och kommer på vid halv två på eftermiddagen att man nog faktiskt glömde borsta tänderna i morse! Och snart kommer storebror hem från skolan och ska ha mellanmål och hjälp med läxorna... och sen ska tvätten i maskinen hängas upp... och vad ska vi äta ikväll?