Ta hand om pappas fru?
Min pappa och hans fru träffades när jag var i 12-års åldern. Hon har aldrig varit särskilt trevlig mot mig och gjort klart att hon inte ser mig som en del av hennes familj. Jag ser inte heller henne som en del av min familj.
Jag bodde varannan vecka hos mina föräldrar efter deras skilsmässan men nåt år efter att pappa träffat sin nya kvinna så flyttade han till hennes stad ca 10 mil bort. Då blev det varannan helg, i bästa fall, för ofta hade de andra planer så umgänget med mig blev inställt. Till slut var jag knappt där alls, jag ville inte och pappa la inte två strån i kors för att träffa mig.
Pappa och nya frun har inga gemensamma barn men de och hennes barn har fungerat som en sammansvetsad familj. Jag har stått utanför som en ovälkommen gäst. I vuxen ålder har min relation med pappa varit dålig och i perioder obefintlig. Jag har vart väldigt ledsen för hur han behandlat mig.
Pappa är en bra bit över 80 år nu och bor på ett äldreboende sen några år tillbaka. Sen han flyttade dit har vi träffats mer. Jag hälsar på 1-2 ggr i månaden och då träffas vi ju utan hans fru som bor kvar i deras lägenhet. Jag och pappa har så smått börjat reparera vår relation. han har antytt att han ångrar sin del i hur det blivit mellan oss. Jag är glad för det.
Men så i förra vecka ringde en sköterska från sjukhuset och berättade för mig att pappas fru ramlat och brutit lårbenet. Hennes barn bor långt borta (en utomlands, en i andra ändan av landet). Nu ville de att jag skulle komma och vara med på nåt möte om nya fruns behov efter benbrottet.
Jag blev först helt häpen att de ens ringde mig, jag är ju inte släkt eller ens vän med henne. Sen förstod jag att de försökt få med hennes barn men de inte kunnat komma. Jag har ingen alls lust. Inte för att jag inte har tid med nåt möte, men för att jag inte har lust att engagera mig i den här kvinnan. Ingen lust alls faktiskt.
Jag sa det till sköterskan, att jag inte är anhörig och att de får kontakta hennes egna barn om de vill ha nån med på mötet. Det hade de gjort, sa hon men ingen kunde. Idag ringde nya fruns son och var skitarg för att jag inte ställer upp. Han antydde också att jag borde hälsa på hans mamma, för han kunde inte komma dit förrän om flera dagar. Jag mumlade nåt halvt till svar, men ju mer jag tänker på det så vill jag verkligen inte!
Har jag skyldighet att ställa upp för henne? Ska jag plötsligt vara familj nu när det kommer till att ställa upp?