• Anonym (kluven)

    När bör man söka hjälp för missbruk?

    Inatt blev jag återigen alkoholförgiftad men skillnaden denna gång var att jag vaknade upp och insåg att såhär kan jag inte fortsätta längre.

    Det är kanske inte panik idag men hur är det om några år, tänk om jag utvecklat ett fysiskt beroende då eller råkat riktigt illa ut?

    Det som får mig att tveka är att jag har tagit upp det här med min mamma att jag kanske har alkoholproblem men hon håller absolut inte med. Hon vet inte hela historien men hon har fått hämta mig ett flertal gånger men tror ändå inte att jag har det.

    Sen tog jag upp det idag med min bästa kompis som också säger att jag överdriver och tillsammans skrattar vi bort det.

    Så jag är väldigt kluven för jag tänker på det hela tiden. Jag har alltid försvarat mig själv och vad som händer när jag dricker men nu börjar jag faktiskt bli orolig.

    Jag känner att det är otroligt pinsamt att ens söka hjälp för vart vänder man sig? Tänk om dom också tycker jag överdriver? Tänk om jag faktiskt överdriver och förstör för mig själv i onödan?

    När skulle ni ha sökt hjälp, vart går gränsen?

  • Svar på tråden När bör man söka hjälp för missbruk?
  • Anonym (Leila)

    Gränser går nog vid det du just säger,att du är orolig för ditt intag. Konstigt också att din mamma inte tar ditt ord på allvar. Skulle jag vara du skulle jag ta en vit månad eller två och se hur jag klarar det,OM jag klarar det. Ett allvarligt tecken är att få abstinens och sug som inte går att kontrollera och en återställare.

  • Anonym (Missbrukshandläggare)

    När man väl tänkt tanken att man kanske behövt hjälp så har det varit dags att söka hjälp för länge sedan. INGEN som jobbat med detta kommer att avvisa dig och säga att du överdriver.

  • Anonym (kluven)
    Anonym (Leila) skrev 2017-11-12 19:52:15 följande:

    Gränser går nog vid det du just säger,att du är orolig för ditt intag. Konstigt också att din mamma inte tar ditt ord på allvar. Skulle jag vara du skulle jag ta en vit månad eller två och se hur jag klarar det,OM jag klarar det. Ett allvarligt tecken är att få abstinens och sug som inte går att kontrollera och en återställare.


    Nej hon gör inte det.. dock blir jag mest fundersam över att min bästa kompis tycker att jag överdriver för hon vet ju ändå hela storyn. Hon vet att jag aldrig slutar dricka när jag väl börjat vilket lett till skador av olika slag samt polis ett flertal gånger. Men det kanske är en övergående fas och kommer försvinna om ett par år jag vet inte, hjärnan är ju inte färdigutvecklad än. Det är aldrig någon som nämnt något om ett möjligt alkoholproblem förutom jag själv.

    Jag har varken abstinens eller något direkt sug efter alkohol. Brukar heller inte ta återställare. Klarar inte ens av doften av alkohol dagen efter.
  • Anonym (kluven)
    Anonym (Missbrukshandläggare) skrev 2017-11-12 19:53:45 följande:

    När man väl tänkt tanken att man kanske behövt hjälp så har det varit dags att söka hjälp för länge sedan. INGEN som jobbat med detta kommer att avvisa dig och säga att du överdriver.


    Hmm ja. Det är väl väldigt långa köer för sånt här, flera månader? Sen kan det väl verkligen ligga en i fatet att ha det på papper både nu och i framtiden?

    Jag kan inte se mig själv någonsin äta antabus eller nått liknande men det skulle vara skönt att bara prata med någon helt enkelt.

    Kan man vända sig till vårdcentralen för dom har väl både psykolog eller kurator? Känns bara väldigt pinsamt att fråga efter det.
  • Anonym (Leila)
    Anonym (kluven) skrev 2017-11-12 20:11:14 följande:
    Hmm ja. Det är väl väldigt långa köer för sånt här, flera månader? Sen kan det väl verkligen ligga en i fatet att ha det på papper både nu och i framtiden?

    Jag kan inte se mig själv någonsin äta antabus eller nått liknande men det skulle vara skönt att bara prata med någon helt enkelt.

    Kan man vända sig till vårdcentralen för dom har väl både psykolog eller kurator? Känns bara väldigt pinsamt att fråga efter det.
    Väldigt klokt av dig att ta dina tankar kring alkohol på allvar. Skulle jag vara du så skulle jag kontakta VC,där kan du träffa en läkare som kan vägleda dig vidare till den instans som är rätt för dig. Och det är absolut INTE pinsamt att ta hand om sin hälsa oavsett vad det handlar om,tvärtom väldigt starkt att ta tag i något som är så laddat som alkoholproblem. Du är ung,du har redan visat tecken på dåligt omdöme relaterat till för stort alkoholintag,lika bra att du tar tag i detta tidigt för att ta reda på ifall du sitter i riskzonen att utveckla detta till något allvarligare i framtiden. Så,ta tag i detta nu och skjut inte på det. Det kan vara så avgörande för testen av ditt liv. Kram
  • Anonym (kluven)
    Anonym (Leila) skrev 2017-11-12 20:29:11 följande:

    Väldigt klokt av dig att ta dina tankar kring alkohol på allvar. Skulle jag vara du så skulle jag kontakta VC,där kan du träffa en läkare som kan vägleda dig vidare till den instans som är rätt för dig. Och det är absolut INTE pinsamt att ta hand om sin hälsa oavsett vad det handlar om,tvärtom väldigt starkt att ta tag i något som är så laddat som alkoholproblem. Du är ung,du har redan visat tecken på dåligt omdöme relaterat till för stort alkoholintag,lika bra att du tar tag i detta tidigt för att ta reda på ifall du sitter i riskzonen att utveckla detta till något allvarligare i framtiden. Så,ta tag i detta nu och skjut inte på det. Det kan vara så avgörande för testen av ditt liv. Kram


    Ja.. det är dock lätt att tänka det men svårare att faktiskt ha modet att göra det på riktigt.

    Sen har jag sån extrem bakisångest just nu för att jag magpumpades inatt och kommer inte ihåg någonting men har slagit upp halva ansiktet och har lektioner imorgon jag måste gå på. Hur lyckas man haha. Men om en vecka har jag säkert glömt detta som vanligt.

    Jag ska försöka ha en vit månad igen först men blir frestelsen för stor då kanske vc är aktuellt.

    Tack för stödet!
  • Anonym (Missbrukshandläggare)
    Anonym (kluven) skrev 2017-11-12 20:11:14 följande:

    Hmm ja. Det är väl väldigt långa köer för sånt här, flera månader? Sen kan det väl verkligen ligga en i fatet att ha det på papper både nu och i framtiden?

    Jag kan inte se mig själv någonsin äta antabus eller nått liknande men det skulle vara skönt att bara prata med någon helt enkelt.

    Kan man vända sig till vårdcentralen för dom har väl både psykolog eller kurator? Känns bara väldigt pinsamt att fråga efter det.


    Finns inga "papper" som kan ligga dig i fatet. Socialregister etc är sekretessbelagda, inget som exempelvis arbetsgivare någonsin kan få ta del av. Undantag finns, så som om du exempelvis skulle vilja bli familjehem åt nåt barn framöver. Då kan sådana uppgifter begäras ut. Men annars kan ingen annan få del av det.
  • Anonym (kluven)
    Anonym (Missbrukshandläggare) skrev 2017-11-12 21:00:28 följande:

    Finns inga "papper" som kan ligga dig i fatet. Socialregister etc är sekretessbelagda, inget som exempelvis arbetsgivare någonsin kan få ta del av. Undantag finns, så som om du exempelvis skulle vilja bli familjehem åt nåt barn framöver. Då kan sådana uppgifter begäras ut. Men annars kan ingen annan få del av det.


    Okej det var ju skönt att höra.

    Hoppas ändå jag slipper vända mig dit om jag kan fixa detta själv för just nu känner jag att jag aldrig aldrig mer vill röra en droppe.

    Tack för hjälpen.
  • huskur
    Anonym (kluven) skrev 2017-11-12 21:48:11 följande:
    just nu känner jag att jag aldrig aldrig mer vill röra en droppe.
    Det är bra. Tror du att du står emot när dina kompisar dricker? Har du nyktra kompisar som kan stötta dig? Annars ring alkoholrådgivningen (eller vad det heter) i morgon bitti. Ring sjuhusets växel, så slussar de dig rätt. 

    Och tänk nu inte att "det är nog inte så farligt". Ju snabbare du tar tag i detta, desto större chans att du lyckas vända ditt beteende.
  • Anonym (kluven)
    huskur skrev 2017-11-12 23:07:06 följande:

    Det är bra. Tror du att du står emot när dina kompisar dricker? Har du nyktra kompisar som kan stötta dig? Annars ring alkoholrådgivningen (eller vad det heter) i morgon bitti. Ring sjuhusets växel, så slussar de dig rätt. 

    Och tänk nu inte att "det är nog inte så farligt". Ju snabbare du tar tag i detta, desto större chans att du lyckas vända ditt beteende.


    Allvarligt talat så vet jag inte om det är så farligt. Jag tror jag är extra ångestfylld och tankspridd nu just för att det är söndag och jag är bakis.

    Det känns dumt att slösa deras tid innan jag är säker på att det är ett faktiskt problem och jag inte kan lösa det själv.

    Men skulle jag känna att det blir ohållbart så kommer jag vända mig dit!
Svar på tråden När bör man söka hjälp för missbruk?