• Anonym (H.H.)

    Vågar jag separera?

    Jag vill separera från min sambo och sons pappa men jag vet inte om jag "vågar", än.

    Vår son är nyligen fyllda två år och det som gör att jag tvekar/inte vill separera nu är att jag är rädd för att inte få träffa min son så mycket.

    Vad jag läst mig till så är det viktigt att barn upp till tre år har en fast boendeperson och får träffa den andra föräldern ofta men endast sover över några dagar i veckan.

    Min sambo är en väldigt stark person som är van att få sin vilja igenom. Vi har haft diskussioner om att separera men får då höra att han tänker strida om vårdnaden och att jag inte har en chans. Han säger bl.a. att han är välutbildad och har ett ansenligt arbete (läkare) medan jag bara är en lärare.. Han kommer smutskasta mig och göra allt i sin makt för att vår son ska bo hos honom.

    Han har väldigt lätt för att prata för sig och manipulerar människor. De flesta ser honom som en bra person och tror att han är så trevlig som han verkar vara, men skenet bedrar. Mot mig är han gräslig, nedvärderande och elak men det är ett annat kapitel.

    Jag vet att om man inte är överens hur boendet ska se ut för barnet så finns det samarbetssamtal att gå på. Om dessa samtal inte fungerar blir det domstolen som ska besluta hur boendet för barnet ska se ut.

    Det är detta jag är rädd för. Som sagt är min sambo otroligt bra på att prata för sig, manipulerar, ljuger och har dessutom gott om pengar för att anlita en bra advokat. Det har inte jag.

    Jag tror inte att han kan få ensam vårdnad men det jag är rädd för är att han ska bli den fasta boendeföräldern och jag umgängesföräldern.

    Är det någon som har varit i en liknande situation? Hur löste det sig för er?

    Jag överväger att vänta ett år med separationen eftersom barn över 3år kan ha ett växelvis boende.

    Jag vill tillägga att han är en bra pappa. Men han har ett kontrollbehov och är den som styr och ställer här hemma. Han vill alltid vara med vår son vilket är bra men han försöker konkurrera ut mig. Blir vår son ledsen är det han som ska trösta, han blir sur/svartsjuk om vår son "väljer" mig före honom, han vill bestämma vad jag och vår son ska göra även när han inte är hemma, han har pratat illa om mig inför vänner och försöker måla upp en bild av mig som dålig mamma osv osv. Såhär har det varit i över ett år och jag vet inte hur länge till jag står ut.

  • Svar på tråden Vågar jag separera?
  • Molly57

    Förstår att du vill skiljas! Jag har ingen erfarenhet av separation men jag skulle tro att han får väldigt svårt att smutskasta dig. Barnet behöver sin mamma (och pappa) och det ska mycket till om den ena föräldern får ensam vårdnad, som jag uppfattat det. Vänta inte om du mår dåligt i förhållandet, han verkar väldigt kontrollerande och avundsjuk på din och sonens relation - inte bra och jag skulle säga att de flesta föräldrar inte är så! Utan tvärtom uppmuntrar relationen med andra föräldern. Kram och lycka till!

  • Anonym (mmm)

    Vadå "bara lärare" - var det dummaste jag hört . Han säger bara sånt för att förringa dig och få dig att känna dig osäker. 

    Varför kan ni inte ha varannan vecka? Då har ni lika mkt att säga till om. Då skrivs boendet på den ena bara, oftast om den ena bor kvar i den gamla bostaden så står ju barnet redan skrivet där och då låter man det vara kvar om inget specifikt hindrar det. Flyttar ni båda två och inte kan komma överens om var barnet ska skrivas så bestäms det åt er. 

    Att han pratar illa om dig får du väl bara se till att bemöta, att prata med de vänner du vet han sagt saker till, säg din sida av saken. 
    Har ni varann vecka sen så kan han inte bestämma vad du och barnet ska göra och han kan heller inte själv vara med då. 
    Helt uppenbart att ni inte ska leva tillsammans - vem sjutton talar illa om sin partner medan man ff är ihop? sjukt. 

Svar på tråden Vågar jag separera?