Gravid och Svårt att tömma blåsa. Oro för missfall.

Skulle åka in till gynakuten direkt

Jag hade också ringt direkt.

Ang tömma blåsan har jag så ibland som gravid, hjälper att luta mig framåt och hänga på knäna med armbågarna för mig.

Hade aldrig svårt att tömma blåsan. Snarare alldeles för lätt för att göra det.

Tycker du borde kontanta gyn direkt.

Lägesrapport: Det har blivit värre!

Trodde att det kanske skulle vara ok ändå eftersom det helt avtog och inte var En stor blödning. Jag har tidigare blött där graviditet ändå gått bra.

Men jag somnade och fick ondare medan jag sov. Gick upp och kissade (utan problem) och när jag gick tillbaks till sängen fick jag smärtor från hell.

Nu ligger jag här i sängen och bölar! Har gjort det länge. Återigen rasar hela min värld, hur många missfall ska en stackars kvinna behöva genomlida?!

Detta skulle bli nr.6.

Jag har en liten hemma (snart 1,8 år) så pga det har vi valt att inte åka till sjukhuset.

Blir så svårt. Vill inte lämna honom heller då han sover ostabilt, misstänker nattskräck.

Vi har aldrig lämnat honom fast han är ganska trygg med andra. Går förskola och känner sin farmor ganska väl och sin mormor lite också.

Min svärmor är här just nu för att hjälpa med äldre syskon.

Hon vet vad som hänt.

Men tycker väl inte hon har rätt förståelse alltid, eller rättare sagt säger fel saker.

Hon sa, när jag fått missfall tidigare "Ja men tänk på de fina barn du har". Det hjälper inget alls!

Klart jag tänker på dom men det har inget med min sorg att göra över det barn jag förlorat.

Det kändes som en förminskning av min sorg.

Det var nog allt.

Nu känns det lite bättre igen men för min del känns det som att hoppet är ute.

Med denna smärta+blödning.

Finns bara en sak att göra nu och det är att be.

Tårarna slutar inte strömma...

Lägesrapport:

Kom mer blod igår kväll och hade så ont.

Sen bättre igen.

Låg och vilade med benen i högläge.

Under natten hade jag så ont i ryggen. Kändes så jobbigt att vakna imorse.

Ringde iaf och fick tid.

Ringde sen chefen för att rapportera mitt missfall i samband med frånvaro från jobbet. Blev mött av förståelse, tack och lov.

Vi åkte in och det tog tid. Läkaren hittade inte via vul. Läkaren tog sen vanligt ul och tog god tid på sig! Jobbig väntan. Tillslut fick vi höra kort att det såg bra ut enligt läkaren, vi såg hjärtslag. Vilken känsla!!

Hade ännu ont hela vägen hem.

Har blivit lite bättre för någon timma sedan.

Läkaren sa att jag skulle vila och ta det lungt i några dagar så jag blir hemma imorgon idag också från jobbet.

Lyckan är enorm! Tacksamheten.

Mina böner blev än engång besvarade, helt fantastiskt. Mirakelkänsla.

Kan inte annat att glädjas åt stunden och ta en dag i taget. Hoppas och önska att det bär hela vägen fram till en baby.

Nu är det glädjetårar som rinner. :)

Men Gud vilken skräck, men skönt att hjärtat tickar på!