Teraputer, psykologer och övriga samtalsstöd personer - Talar de sanning vid komplimanger?

Det skulle jag säga att de gör, de har ingen anledning att ljuga. Inte konstigt om man själv fått fel uppfattning om sig själv om man varit nertryckt under uppväxten. Det har inte mycket med verkligheten att göra. Se tiden hos terapeuten som en chans att hitta dig själv och bli stark i dig själv. Kram

Jag skulle tycka det var märkligt och lite dålig metodik om en behandlare fäste vikt vid att ge komplimanger. Det har inget forskningsstöd för att vara en verksam intervention och går emot hur de flesta skolor förespråkar att man jobbar. Vill man stärka någons självförtroende är det oftast mer effektivt att få den personen att prata positivt om sig själv och se sina egna styrkor, än att säga det rakt ut.

Men med det sagt att jag ingen vits med att hen skulle ljuga. Och hen menar förmodligen väl och förstår inte att den typen av kommentarer ofta blir svårtolkade för mottagaren.

Jag arbetar som psykolog och har handen på hjärtat aldrig sagt något om en patiennt/klient som jag inte menar. Sen kan man diskustera om det är just regelrätta komplimanger jag ger, det är inte alltid som komplimanger gör nytta utan kan snarare fungera som tröstetankar (vilket vidmakthåller många problem, t ex oro eller dålig självkänsla). Att t ex säga "du är så intelligent" lättar kortsiktigt en patient dåliga mående (gnm negativ förstärkning) men som med all negativ förstärkning ger det inga långsiktiga förbättringar

Däremot kan jag ärligt säga vad jag tycker är en patient styrka i en viss kontext som vi arbetar med, t ex "jag tror du kommer trivas mycket bra på detta nya jobb, då jag får intrycket av att du är en väldigt kreativ och effektiv människa. Håller du med?"

Jag tolkar det inte direkt som en komplimang utan mer bara som ett påstående som terapeuten anser stämmer om dig. Det finns ingen anledning att de skulle hitta på saker som inte stämmer, men det är ju deras subjektiva bild av dig, som du visar när ni sitter i samtal. Hur du är med vänner eller familj kanske blir på ett annat sätt?

Jag är psykolog och säger bara den sortens 'komplimanger' om jag verkligen menar det och till hög grad. Tex kan jag säga att någon är intelligent om det är mkt tydligt att personen är det men själv inte verkar se/tro på det. Tycker personen själv det så finns det inte så stor anledning att säga det. Så jag tycker du ska ta till dig av det du själv inte tycker det verkar som, det är just det du behöver höra :)

Jag skulle aldrig säga något jag inte tycker/inte stämmer för att vara snäll. Då förstör man ju terapin.