Mitt liv...

Hej familjelivare. Vad ska man göra då hoppet sviker? Då man känner sig deppig?

Jag är 24 år och jag vet inte vad mitt liv är för något. Jag lever med åldersångest och ibland tänker jag på vad som är meningen egentligen. Jag är i ett förhållande som jag inte vet ifall jag ska vara i, det är komplicerat, vi bråkar, missförstånd, drömmer om att det vore enkelt. Såklart har vi det bra också, och det är han jag tyr mig till då det är jobbigt på annat håll. Men vi är inte alltid snälla mot varann heller...

Min familj är väl okej, trodde att min familj var den "perfekta". Men saker luckras upp, t.ex att min Mamma är eller har vart otrogen mot pappa, handlar ju inte om mig iofs men tråkigt att det vi(jag o mina syskon) funderat över som barn till nutid faktiskt är sant. Dendär mannen som alltid dök upp under uppväxten(och än idag)... Förändrar ens syn lite till mamma fast man inte vill att det ska göra det. Pappa är bra. (Dom är gifta o bor tsm än). Sedan tycker jag mig att min syster hackar på allt nuförtiden. T.ex säger jag "åh dit ska ja resa nångång!" , så svarar hon "ja hur ska du ha råd med det?" . Dåligt exempel men säger jag något som är en självklarhet att skall funka så säger hon "pffft tror du bara". Börjar bli riktigt störd på det beteendet, det ska inte hållas med och vara på min sida någon gång. Det ska nertryckas. Nu får jag taggar titt som tätt mot henne också. Mina andra syskon, inget problem, men dom bor långt bort.

Mina vänner.. ja, mina vänner, vart är dom? Jag har för tillfället EN vän som jag håller kontakten med, men hon bor i ett annat land och pluggar där. Så hon ser jag sällan. En till vän har jag här hemma men hon hör aldrig av sig längre.. hon är upptagen med att köpa hus och ha pojkvän. Och ja, jag har hört av mig till henne också, den senaste gången svarade hon inte.

När jag läser detta ser jag att jag inte har några direkta frågor, så jag vet inte vad ni ska svara egentligen... Kanske ville jag bara skriva av mig. Kanske behöver jag en terapeut att reflektera saker med?