• noria

    Ostabil enligt soc- får ej ha min bebis

    Min tre månaders bebis befinner sig just nu hos sin pappa Z i en annan stad. Socialtjänsten har bedömt mig som ostabil efter att jag smällde till Z för ca 3 veckor sedan då jag fick reda på att han har fru och barn bakom min rygg. Polis tillkallades och socialtjänsten påbörjade en utredning. I samband med nyheterna kring Z ville jag såklart avsluta förhållandet. Jag fick också i anslutning till det fylla i ett självskattningsblankett hos BVC som gav utslag för depression, men den gjorde jag i direkt anslutning till dessa händelser och resultaten är enligt mig väldigt situationsbundna.


     


    Z har därefter sagt till socialtjänsten att jag är förlossningsdeprimerad (vilket jag utretts för på BVC och har intyg på att jag inte är) och att jag ?alltid säger att jag vill ta livet av mig?, vilket inte är sant. Däremot har jag ett brokigt förflutet (inget i belastningsregistret och aldrig droger) men jag har haft kontakt med psykiatrin där det finns ett dokumenterat självmordsförsök 2010. Sedan dess har jag dock studerat och arbetat och mått bra. 


     


    Socialtjänsten går nu helt på Z historia, och har beslutat tills vidare att jag inte är stabil nog att ha mitt barn. De har också bestämt att Z nu har det primära ansvaret för vårt barn, och därmed bestämmer kring mitt umgänge med honom. Eftersom han inte accepterat att vi har gjort slut använder han vårat barn som en bricka i sitt maktspel. Så länge jag gör som han säger, så får jag träffa mitt barn 2-3 ggr per vecka. Efter att jag ifrågasatte honom vid ett tillfälle fick jag inte se min 3 månader gamla bebis på en vecka. Därefter har jag smörat för honom och fått honom att tro att vi ska vara tillsammans igen, för att jag ska få träffa min son. 


     


    Min mjölk har sinat:(


     


    Det finns givetvis mycket mer detaljer och händelser och framför allt lögner från Z håll, men jag har 4 läkarintyg som säger att jag inte är ostabil, utan att jag agerade utifrån en akut krisreaktion. 


     


    Nu har jag kontaktat en advokat för att få hjälp eftersom socialtjänsten vägrar ändra sin bedömning och därmed lämnar all makt till Z att styra, i väntan på utredningen kring mitt psykiska mående som kommer ta ungefär 3 månader till.


     


    Nu till frågan. Advokaten sa att om jag helt enkelt bara åker och hämtar mitt barn trots socialtjänstens rekommendationer så måste socialtjänsten ansöka om akut LVU om dom anser att barnet då är i fara. Det kommer förmodligen godkännas då det i stort sett alltid följer socialtjänstens bedömningar, men därefter måste det inom några veckor prövas i Tingsrätten. Där får jag en chans, med hjälp av advokaten, att framföra och bevisa Z lögner, visa mina intyg som ignorerats av socialtjänsten, och förhoppningsvis få hem min son. Risken är ju att de dömer att jag ÄR en risk för min son (undrar på vilka grunder dock om det inte är så att de får ta hänsyn till vad som hände för flera år sedan) men då blir han förhoppningsvis placerad någon annanstans så att Z inte kan styra kring mina möten med honom. Det handlar ju tyvärr inte om någon genuin fader-son relation, utan Z var aldrig ensam med vårt barn innan det här utan det är jag som tagit allt ansvar. 


     


    Advokaten menar att denna plan iallafall gör att de måste lyssna på mig, och att saker måste ske snabbare än 4 månader. 


     


    Någon som har något att säga om detta? 

  • Svar på tråden Ostabil enligt soc- får ej ha min bebis
  • Nymphaea

    Jag vet tyvärr väldig lite om dina rättigheter kring det här, men jag känner med dig.

    Jag hade rått dig att höra av dig till "fostermamman" Eva (fostermamman.blogspot.se), som (förut i alla fall) kämpade för barnperspektivet och säkert kan mycket mer.

  • C78

    Jag kan inte ge dig några råd men vill iaf bara skriva att stå på dig och skicka dig en stor kram !

  • Almina

    Jag vill också skicka en stor kram.

    Har du berättat för socialtjänsten om hur ditt ex utpressar dig för att du ska få träffa barnet? Har du några skriftliga bevis, som sms?

    Tänker spontant att det ändå måste vara en risk att det kan vändas till din nackdel att bara åka och ta barnet. Men jag vet inte om jag skulle kunna låta bli att göra det ändå i ditt fall. Och sen vara tydlig med att du gjort det på inrådan av din advokat, för att få en chans till prövning. Din advokat bör ju ha erfarenhet av vad som är det bästa sättet. Men kanske det kan vara värt att kolla med någon ytterligare advokat?

    Hoppas annars du får napp här på någon som har erfarenheter.

  • Connie07

    Det måste komma fram hur exet beter sig för att du ska träffa barnet!Och visa att du är bra person,ansvarsfull och kan ta hand om ditt barn.Ge inte upp.För ditt barn.

  • Gsvsbvd

    Jag förstår din frustration. Men tänk till fler gånger!!

    Skulle din son bli placerad i ett annat boende pga LVU så kan du ha otur så det skriker om det!! Vi kan väll bara anta att fadern gör det som är bäst för er son, om man bortser från att han håller honom borta från dig. Men tänk vilken skada en helt främmande människa kan göra mot din son. Man vill ju tro att människor som är fosterfamiljer vill barnens bästa, men det finns fall där det bara handlar om "en extra inkomst". Tänk vilka men för livet en sådan risk kan ge din son.

    Ha is i magen och låt tiden ta sin gilla gång, du vet ju att du har rätt och bevisa det genom att inte utföra en impulsiv handling. Du vill din sons bästa, och just nu är det något som sker via att du tar det lugnt och avvaktar.

  • noria

    Tack för all omtanke. {#emotions_dlg.flower}

    Jag förstår att rent spontant vore det bästa att lida ut. Men jag är rädd att de efter utredningen om tre månader ändå bara kommer säga att "han har det stabilt hos pappa så vår rekommendation är att han stannar där". 

    Pappan har öppet sagt till mig att om vi inte är tillsammans kan jag glömma att träffa min son. Han motiverar det med att han (pappan alltså) bara saknar mig om han ska behöva träffa mig hela tiden, och därför inte vill det om vi inte är tillsammans. Noll barnperspektiv med andra ord. Det här har jag sagt till socialtjänsten, men dom har hittills inte sagt något mer än att bedömningen kvarstår. 

  • Almina

    Hur kommunicerar du och exet nu? Tänker att sms kan vara bra för att få "bevis" på hur han hanterar situationen.

    Hur funkar det om du skulle stämma ditt ex på vårdnaden? Med tanke på att han inte direkt kan sägas underlätta att ni träffas. Då tänker jag att det också blir en domstolsförhandling. Men kanske väldigt riskabelt. Och det kanske tar längre tid? (Jag har som du förstår inte direkt erfarenhet, utan försöker bara tänka fritt.) Nån annan här kanske vet?

    Har läst också om nån typ av bedömningshem där förälder och barn får bo tillsammans i ett särskilt boende och där socialtjänsten bedömer hur man är som förälder. Skulle det kunna vara en möjlighet för dig att "bevisa" att du är en bra förälder? (Vet dock inte hur dessa hem använda riktigt.) Nån som vet om det skulle kunna funka?

    Eller om din advokat har några tankar kring detta.

  • Magnus81
    noria skrev 2017-10-14 09:36:30 följande:

    Tack för all omtanke.

    Jag förstår att rent spontant vore det bästa att lida ut. Men jag är rädd att de efter utredningen om tre månader ändå bara kommer säga att "han har det stabilt hos pappa så vår rekommendation är att han stannar där". 

    Pappan har öppet sagt till mig att om vi inte är tillsammans kan jag glömma att träffa min son. Han motiverar det med att han (pappan alltså) bara saknar mig om han ska behöva träffa mig hela tiden, och därför inte vill det om vi inte är tillsammans. Noll barnperspektiv med andra ord. Det här har jag sagt till socialtjänsten, men dom har hittills inte sagt något mer än att bedömningen kvarstår. 


    Spara allt han skriver till dig.

    Försök spela in han om ni pratar via telefon eller öga mot öga.

    Socialen är ett stort jäkla skämt myndighet.

    Har haft med dom att göra så jag vet vad du år igenom
  • nernu

    Dålig plan. Barnet behöver inte alls placeras hos någon annan och blir det LVU kan de göra umgängesbegränsningar. Gör tvärtom. Samarbeta kring allt. Gå i terapi om de vill det, visa på att pappan itnyttjar dig. Och lär dig behärska ditt humör. En vuxen människa som ska ha ansvar för ett barn kan inte slåss när lusten faller på även om någob varit otrogen.

  • noria

    Jag har sparat SMS och också spelar in våra möten. Men detta har socialtjänsten sedan tidigare tagit del av.

    Det är så svårt att vara tålmodig när min bebis är hos en man som jag VET inte kan ta ansvar, eftersom bebisen har varit med mig under sina första månader. Att Z är intresserad nu är en del av hans maktspel, utifrån vad jag kan se hittills.
    Om att stämma honom på vårdnaden, det kan vara en ganska lång process. Men absolut ett alternativ om riskerna är för höga med ett ev LVU.

    Jag har lagt fram förslaget om utredningshem till Socialtjänsten. Hittills har jag samarbetat i allt, men det känns också som att jag måste visa att jag inte accepterar det här eftersom jag är orolig för mitt barns liv. Vad är det för mamma som inte agerar mer än ringer och skriver mejl?! Det enda naturliga är väl att hämta hem mitt barn. Om de inte har grunder för LVU så är det ju den enda vägen ut. 

    Usch önskar jag kunde förutspå de olika alternativens utgångar..

    Ang. att behärska mitt humör. Det är så otroligt mycket mer till historien. Alla läkare jag pratat med har sagt att det handlar inte om aggressivitet utan en mänsklig reaktion i det läget som var. Men självklart ska man inte slåss.

  • ssangiss

    Tycker verkligen synd om dig. Så hemskt att inte få träffa sin lilla bebis :(

    Blir förbannad på soc för att de saknar kärlek för mänskligheten. Hur f*n kan de ta en 3-månaders bebis i från sin mamma??

  • Marlean

    Föreslå att du och din bebis kan vara på mor/barn placering för utredning. 

Svar på tråden Ostabil enligt soc- får ej ha min bebis