Ett brev till ett missbruk

Hej du som tagit över mitt livs kärlek!

Det pratas så mycket om hur det är att vara beroende av något och jag vet hur det är!

Jag vet hur det är att vara beroende av en annan människa, att vara beroende av någon annans humör och åsikter!

Jag får spendera tid ibland med världens bästa och fantastiska människa, varje gång jag får det så är jag så lycklig och glömmer bort allt det där jobbiga, om det bara kunde vara såhär jämt, om vi bara kunde hålla hand, skratta och prata om livet, så mycket vi bara kunde!

Barnen har en pappa och jag en man och vi har faktiskt planer och drömmar ihop!

Jag vet att detta kommer att vända snart dock, därför vågar jag inte njuta till 100%

Ibland så har jag ingen, för då har du tagit honom, du gör honom trött, sur och inåtvänd, det får mig att känna att jag gjort något fel och det får även barnen att känna att de gjort fel, du får honom att vara oärlig, att ha dåligt samvete och samtidigt som jag blir ledsen när min sambo är irriterad och inte ser allt jag gör för att stötta och älska, så bygger jag upp ett försvar och blir arg och skuldbelägger honom för det som du gör, det är fel, men det är mitt sätt att skaka fram min riktiga sambo!

Jag blir ledsen när han inte minns vad vi pratat om eller vad vi gjort..

Du gör så att jag förlorar min sambo flera gånger per år, det krossar mitt hjärta och jag har glömt hur man pusslar ihop det igen!

Du har förstört den mest underbara människa som finns och jag kan inte vara arg på dig, utan blir arg på den jag älskar mest!

Jag vill ha min sambo tillbaka och jag vill leva våra drömmar och njuta av vår son, inte kriga mer!

Så snälla kära du...du tar bort min själ, låt bli min sambos ??