• AndreaBD

    Vuxna barn manipuleras

    Min man har tre styvbarn, dvs hans första fru hade redan tre barn när de träffades. Hon kommer från ett u-land, men är smart och pratar bra svenska. Min man har haft rena helvetet med henne, hon är mytoman, manipulativ och det var drama och intriger jämt. Jag tror han var ihop med henne ungefär i 13 år. För barnen var han deras pappa, trots att han inte är den biologiske pappan. Och han hade separerat flera år tidigare om det inte hade varit för barnens skull.

    Mamman har ju varit lika hemsk mot dem också. Hon blev fråntagen vårdnaden under en tid (vet inte exakt hur länge, men inte jätte-länge, kanske nåt år eller två). Och då fick min man tillfällig vårdnad för barnen, trots att han inte är pappan. Han fick flytta med barnen till något utredningshem, mamman fick inte ens bo där. Hon hade bl.a. slagit barnen ganska mycket. Men sedan fick hon ju vårdnaden tillbaka så småningom  och då hade min man ju - igen - inga rättigheter när det gäller barnen och därmed svårt att försvara dem. Hon hade ju bara kunnat slänga ut honom.

    Numera klandrar barnen nämligen honom att han inte har gjort tillräckligt! De är mellan 25 och 30 år gamla nu. Men vad skulle han göra? Att han stannade kvar för att inte lämna dem ensamma med mamman var ju det enda han kunde göra. De tycker han var feg, han borde ha sagt ifrån. Jaha, och då hade hon slängt ut honom, eller hur? Han hade ju inga rättigheter som styvpappa.

    En av sönerna avbröt kontakten för några år sedan. Innan dess så hade de en bra relation. Sen bodde han några månader hos mamman igen och avbröt kontakten utan förklaring. Dottern har så mycket problem med sig själv, men hon vet i grunden att min man har ställt upp jättemycket, vi har båda lagt ned mycket tid och pengar för att hjälpa henne med lägenhet, jobb, m.m. Hon vet också att det är så och har pratat med brodern. Hon säger att det förstås är mamman som har manipulerat honom. Och att han har tagit illa upp att jag var lärare på samma skola som han gick på. Hää? Jag har aldrig haft honom och var inte ihop med hans pappa medans han gick där. Och även om jag hade varit det.....  ???

    Yngre sonen hade vi bra kontakt med tills mycket nyligen. Han fick barn också och vi hjälpte de att fixa i lägenheten. Han lånade/fick pengar flera gånger, han fick skriva sig på vår adress. Och plötsligt avbryter han också kontakten. Och hans syster säger det är också det där med att han inte gjort tillräckligt under tiden då mamma slog dem (vilket han inte ens visste). Jag fattar inte! Han gör ALLT han kan och de gör så. Förresten så har han bott hos mamman den senaste tiden för att flickvännen slängt ut honom. Hur lyckas den kvinnan manipulera sina barn så? De vet ju att hon är den som misshandlat dem och att hon är mytoman. Jag tycker så synd om min man som har gjort allt för dem.

  • Svar på tråden Vuxna barn manipuleras
  • erikaABC

    De uppväxtförhållanden som du beskriver att barnen haft ger ju inte trygga människor. Det blir sår som man bär med sig hela livet. Man är i grunden trasig.
    Jag tror att någon slags samtalskontakt vore bra för din man eller er båda. Ni behöver verktyg för att handskas med och sätta gränser för er själva. Så att ni inte helt går under av allt detta.

  • AndreaBD
    erikaABC skrev 2017-10-05 13:19:39 följande:

    De uppväxtförhållanden som du beskriver att barnen haft ger ju inte trygga människor. Det blir sår som man bär med sig hela livet. Man är i grunden trasig.
    Jag tror att någon slags samtalskontakt vore bra för din man eller er båda. Ni behöver verktyg för att handskas med och sätta gränser för er själva. Så att ni inte helt går under av allt detta.


    Jag håller med dig om att barnen inte har haft en bra uppväxt. Men jag har haft en liknande uppväxt själv - utan att någon myndighet skulle ha reagerat då och utan en vettig styvförälder. Och jag har inte heller tagit ut det på andra människor. Framför allt inte på de som ändå har hjälpt så mycket som möjligt.

    Det är ju snarare mamman de dras till. Trots att de vet att hon inte går att lita på alls. I grunden borde de också veta att hon inte bryr sig om dem. Det har hon sagt, även till dem. Och hon bryr sig inte om ifall hon knäcker dem. Bara hon "vinner".  

    Men vi sätter gränser faktiskt. Min man har också sagt att han kopplar bort det där så långt han bara kan. Och jag stöttar honom så mycket jag kan, försöker just hjälpa honom med att sätta gränser. Jag sa till honom igår att det kanske skulle ha en positiv effekt om han skulle bli lite mera arg på dem, han kanske varit för snäll. Men avbryter ju kontakten smygande också, de säger det inte till honom direkt.
  • Lena

    Han kunde ha försökt adoptera dem. Då hade han haft rättigheter

  • AndreaBD
    Lena skrev 2017-10-05 14:10:32 följande:

    Han kunde ha försökt adoptera dem. Då hade han haft rättigheter


    Jag kan bara gissa att hon inte hade tillåtit det. Och även om han hade gjort det, så är inte chanserna så stora att man skulle besluta mot den biologiska mamman. Och den ena sonen har en vettig pappa som har kontakt, men bor utomlands. Jag har också träffat honom och han sa till mig att han verkligen var glad att min man var med i bilden, så att barnen inte var helt ensamma med den där kvinnan.

    Så du menar att han inte har gjort tillräckligt? Det kan inte jag hålla med om. Ta hand om tre barn som inte är hans är väl inte så lite? Då skulle han ha adopterat dem också? 
  • erikaABC
    Lena skrev 2017-10-05 14:10:32 följande:

    Han kunde ha försökt adoptera dem. Då hade han haft rättigheter


    Det är att kräva för mycket. Mannen gjorde redan mer än han hade skyldighet att göra.
  • AndreaBD
    erikaABC skrev 2017-10-05 14:33:02 följande:
    Det är att kräva för mycket. Mannen gjorde redan mer än han hade skyldighet att göra.
    Det tycker jag också. Och så får man inte glömma att man tar på sig ett stort ansvar om man adopterar tre stycken barn. Och minst en av fäderna hade inte gått med på det. Dessutom gör socialen en bedömning då också och de godkänner det om de tycker att det är till barnens bästa.
  • Ess

    Barnen är ju vuxna med råge, så de val de gör får de ju också stå för. 
    Hjälp dem inte mer med pengar osv, men kommer de och vill ha kontakt någon gång så kan ni ju käka middag med dem.

  • Glingel

    Så sorgligt vad mycket en människa kan förstöra.

    Jag skulle råda din man att hitta en professionell samtalskontakt.

    De nu vuxna barnen behöver så klart också det men där ni står idag finns det ju inget ni kan göra åt saken. Det här är allvarligt skadade barn och de fungerar inte som de borde. De försöker väl hitta ett sätt att förstå och hantera sina liv. Försök vara öppna om de en dag vill komma tillbaka.

  • AndreaBD
    Ess skrev 2017-10-09 07:25:49 följande:

    Barnen är ju vuxna med råge, så de val de gör får de ju också stå för. 
    Hjälp dem inte mer med pengar osv, men kommer de och vill ha kontakt någon gång så kan ni ju käka middag med dem.


    Jo, så tänker vi väl också. Samtidigt kompliceras det av att vi har kontakt med minst en, som får pengar igen nu. Och jag vet att hennes bror har klagat på att bara hon får. Samtidigt - han har ju vägrat ha kontakt ganska länge nu. Man fattar inte hur de tänker. Och jag vill inte säga till min man att inte ge dem pengar för att mina tre barn också får pengar ibland.
  • AndreaBD
    Glingel skrev 2017-10-09 07:36:33 följande:

    Så sorgligt vad mycket en människa kan förstöra.

    Jag skulle råda din man att hitta en professionell samtalskontakt.

    De nu vuxna barnen behöver så klart också det men där ni står idag finns det ju inget ni kan göra åt saken. Det här är allvarligt skadade barn och de fungerar inte som de borde. De försöker väl hitta ett sätt att förstå och hantera sina liv. Försök vara öppna om de en dag vill komma tillbaka.


    Ja.... jag tror inte han vill ha en samtalskontakt nu. Han har väl haft det tidigare. Jag tror han vill komma till ro nu äntligen. Men jag ska försöka ta upp det, när problem runt barnen kommer upp igen. Jag har också lärt mig att man helst inte ska påminna honom om det om och om igen. Jag trodde också först att det var bra att prata om det, men det verkar så att det är jobbigt för honom om det kommer upp igen alltför ofta.

    Jo, jag tror också att man får avvakta. Hoppas bara det inte blir ett fram-och-tillbaka igen. Med dottern har vi haft det så i många år. Men där har han vant sig att hon är sån. Hon lugnar sig alltid igen också.


  • Ess
    AndreaBD skrev 2017-10-09 09:20:36 följande:
    Jo, så tänker vi väl också. Samtidigt kompliceras det av att vi har kontakt med minst en, som får pengar igen nu. Och jag vet att hennes bror har klagat på att bara hon får. Samtidigt - han har ju vägrat ha kontakt ganska länge nu. Man fattar inte hur de tänker. Och jag vill inte säga till min man att inte ge dem pengar för att mina tre barn också får pengar ibland.
    Pengakåta svin mao.
    Ge dem inte mer och se hur intresserade de är av att ha kontakt när börsen är stängd. 
Svar på tråden Vuxna barn manipuleras