Hur hittar man en seriös donator?

Du går in på någon knullsight.
Talar om att du vill ha någon att göra frun gravid.
Du ger inte dina kontaktuppgifter till honom.

Han får aldrig veta om hon blir gravid / du säger inte att du inte är far

Hur många försök har nu gjort under dessa 2,5 åren? Låter som otroligt lång tid att syssla med inseminationer, har hört att man ska gå vidare efter 6 misslyckade försök.

Här finns en!

Donerar på Sahlgrenska o även privat.

Finns en sida som heter donordating, strular ofta och är seg och slö men där hittar ni säkert någon. Tyvärr kostar den pengar, men har ni pendlat till Danmark är ni nog vana vid att öppna plånboken! :P

Litet tips är att försöka undvika de som är bosatta på sidan. En del där har typ 50+ ungar.

Själv är jag skeptisk till de som är öppna med sin identitet men jag kanske bara är paranoid!

Ni är väl medvetna om att ni bara kan önska att han avsäger sig faderskapet, men kan inte kräva det om han inte vill/ångrar sig när barnet är där?

Har ni funderat på att helt enkelt beställa från spermabank? Typ Cryos. Då är båda donatorn medicinskt kontrollerad och han har inga rättigheter till något barn.

Till Exempel:

flera
https://www.familjeliv.se/

Jag gick med i en grupp på FB där vart jag rekommenderad en bra donator i Stockholm. Annars sä ladda ner Just a baby appen.

Men mitt tips är att välja en donator som du blir rekommenderad , finns så många konstiga donatorer.

Ursäkta sent svar, men kanske kan det hjälpa någon annan.

Vi är två tjejer som hittat en privat donator till våra två barn. Vi har skrivit en blog om vår resa och lite tips hur det kan gå till.

barnlangtan-heminsemination.blogspot.com/

En mycket läsvärd blogg. Min situation är snarlik Peters och er beskrivning av hans situation fångade förstås största delen av mitt intresse. Stor igenkänningsfaktor i svårigheterna med att göra sin del i någons badrum! :) Det funkar för mig att göra så, men är obekvämt och tar längre tid jämfört med t.ex min sköna kontorsstol hemmavid.

Nu är ju allt sagt och gjort och allt ser ut att ha fått ett lyckligt slut. Men kände ni någonsin i inledningen en oro över att Peter skulle vilja engagera sig i barnens liv?

Jag ska inte säga att jag känt motsatt oro, att jag skulle känna ansvar för barnen jag hjälpt till världen eller oro jag skulle få faderskänslor. Men å andra sidan har jag inte hjälpt någon i min bekantskapskrets och inga av barnen bor ens i samma stad som mig, så det är en obefintlig risk att så att säga springa på varann på stan när de är ute med barnvagnen. Jag vet inte om jag skulle kunna göra samma val för det hade nog känts för nära på något sätt. Men verkar ha funkat utmärkt för er :)

Jag flyttade ut till en håla på landet och råkade utan att veta om det bosätta mig i grannbyn till två av mina donatorbarn (syskon). Springer på dem i butiken ibland.