dela nätter

När ska han vara föräldraledig då? Är hon åtta månader antar jag att du snart kan ge igen med samma mynt. Ta inte en enda natt då.

Berätta exakt allt det här för bvc. Ta sedan med din kille dit...

Kan de hjälpa på bvc alltså med samtal? Han ska nog vara hemma om ca 5 månader...

Ja, prova det, de brukar vara vana vid sådant här.

Jag hade personligen slängt ut honom vilket idiot!!!

Ledsen att säga det men lite du också för att du accepterar det!!

Det är ett helt idiotiskt beteende av honom. Men du tillåter ju också det indirekt genom att inte ställa krav. Varför ska han vara hemma först om 5 månader? Jag tycker ni ska söka familjerådgivning omgående för att få prata med någon utomstående. Han verkar ju inte förstå att det är 50 % hans barn.

Så bara förbatt du är mammaledig så är helt plötsligt inte han en förälder? Och då behöver inte du vila? Väldigt omoget och egoistiskt tankesätt din sambo verkar ha. Hur tänker han att det kommer va då när ni båda jobbar sen? Ska ingen ta bebisen då på natten eller helgmorgonen för då är båda trötta?

Varför ställer du inga krav på honom? Du behöver ju tala om för honom vad du har för behov och förväntningar på honom. Hade min man talat nedlåtande till mig eller inte tagit halva ansvaret över vår dotter hade han åkt ut med huvudet före.

Jag har en 5veckors här hemma och jag tar alla nätter jag med. Jag flaskmatar så rent krasst hade min make kunna ta hälften av allt. Nu råkar det vara så att vi har diskuterat det här innan. Han kräks av bajs (Ja det är sant, jag trodde han drev med mig för att slippa undan och det gjorde han inte...) vilket innebär att jag tar alla bajsblöjor, och jag kräks när någon annan kräks så därför är dealen att han tar alla framtida kräkningar.

Nätterna tar jag eftersom jag är föräldraledig och redan nu känner jag hur den osammanhängande sömnen tar ut sin rätt. Men då är det upp till mig att lägga mig en stund på dagen också så jag får den vilan jag behöver. Vi har haft en eller två riktigt tuffa nätter när sonen skrikit i timmar och jag inte fått sova något, då har maken gått upp två timmar tidigare och tagit honom så jag fått sova den stunden innan maken åker till jobbet. 

Helgen är det jag känner kan vara lite orättvist egentligen, här skulle man ju absolut kunna dela hälften var eller faktiskt låta mig få två hela nätters sömn som inte får det annars...och till skillnad från dig skulle jag säkert få det om jag krävde det av min man.

Tycker det är jättetråkigt att du har det som du har det och kan bra ge dig rådet att göra det du känner är bäst för dig själv. Vill du leva med någon som gör så? Hur kommer han påverka ert barn genom sitt beteende i framtiden? Tycker du ändå att det är värt det hade jag pratat med BVC om problemet och bett om råd. Alternativet att börja jobba igen bara för att han ska ta barnet lär ju knappast funka, ska du tvinga honom till föräldraledighet när han "passar" sitt egna barn annars? Det tror jag knappast han skulle acceptera. Och att bara vägra ta nätter som hämnd kommer ju BARA skada barnet. Föräldrar behöver sammarbeta, inte kriga mot varandra.

Förklara hur dåligt du mår, både fysiskt och psykiskt av den konstant brutna sömnen och be honom om hjälp utan att förminska hur allvarlig situationen är. Även en man som kanske inte är så delaktig vill ju ofta att barnet ska vara säkert...hur säkert är det att åka bil, laga mat vid spisen osv med någon som inte sover?