Barnmisshandel

Ett barn har blivit misshandlat av en nära släkting till pappan. Det mindre syskonet och pappan bevittnade detta. Polisanmäldes av mamman som har gemensam vårdnad och växel boende, när barnen berättade detta. Pappan uppger vid konfrontation att det var en olyckshändelse och ett misstag. Givetvis för att skydda den enda nära släktingen han har. Barnen står på sig om sin berättelse. Blåmärken är dokumenterat hos barnläkare. Barnet som blev misshandlat har nu i veckan varit på förhör på barnahus. Släktingen är misstänkt för misshandel, utredning pågår. Pappan har på familjerätten och i förberedande samtal i tinget( boende tvist) lovat att barnen inte ska träffa släktingen. Nu är det så att förra gången barnen var hos pappan, tog han dom resolut i bilen och körde till släktingen. För som pappan säger, släktingen har inte gjort något. Barnen berättade det för mamman och andra släktingar. De berättade att de var jätterädda men som tur var, var han inte hemma. Denna veckan är de hos sin pappa igen, igår hade pappan bjudit dit släktingen. Mamman pratade med barnen i telefon igår kväll, det stora barnet viskade då till henne att släktingen varit där. Viskade också att syskonen var rädda. Mamman blir så klart förtvivlad. Detta är nu bara en liten del av en sedan tidigare pågående boendetvist. Misshandeln uppkom sorgligt nog för barnen mitt i detta. Enligt barnets förhörsledare är det inte bra att barnen är hos pappan pga att de inte kan garanteras skydd och trygghet under utredningen. (Risk att träffa den misstänkte) Det fick mamman reda på när barnen redan åkt till sin pappa, då hon fick dokument ifrån barn förhöret på barnahus. Vad gör man i detta läget? Får det verkligen gå till på detta viset? Inte nog med att det ena barnet blivit slaget, detta måste väl räknas som psykisk misshandel också? Jag kan utifrån sett absolut inte se detta som något som är bra för barnens bästa.