Om man inte vaknar är man helt enkelt inte hormonellt mogen. När jag själv höll på med sängvätning (upp i tonåren) så vaknade jag inte eftersom jag kissade i djupsömn. Jag testade Minirin och larm, men inget hjälpte, jag vaknade inte av larmet och jag kissade trots Minirin. Jag valde då självmant att använda blöja på natten, för det var så himla obehagligt att vakna i sitt eget kiss. Det gick över av sig själv och ingen vet vad problemet var.
En sak till bara; det är en plåga att begränsa intag av vätska på kvällarna. Ok, man ska väl inte bälga i sig vatten, men att förbjuda någon att dricka (som det var i mitt fall) kan nästan klassas som misshandel. Speciellt när man vet att förbudet inte har någon som helst effekt, man kommer vakna lika blöt ändå. Det kanske absolut kan fungera en kort period, men håller man på länge, som jag gjorde, så är det helt enkelt inte hållbart. Då får man hitta andra strategier. Det här var inte riktat till TS, utan mer generellt till föräldrar med äldre sängvätare där desperationen efter en lösning kanske är större.
TS: Jag tror det kan vara svårt att resonera med ett så pass litet barn. Uppfattningen att bara bebisar har blöja, kommer den ifrån perioden när hon skulle bli blöjfri dagtid, eller var har hon fått det ifrån? Underlägg till sängen kan kanske fungera, men åtminstone på den tiden jag kissade i sängen höll det sig inte bara till lakanet, täcket fick sig också ett antal duschar. Nu var jag i och för sig lite äldre än 2,5 och kissade nog lite mer, dryckesförbud till trots :) Ett tips är annars att ni föräldrar tar upp dottern på toa innan ni lägger er, och sedan ett par gånger under natten, men det kräver ju engagemang och man får störd sömn. Kan ni inte gå till affären och kolla om de har blöjor med coola bilder eller något som hon kan tänka sig? Jag har för mig att det finns typ vattentäta pyjamasbyxor. Det blir visserligen också tvätt, men inte alls på samma sätt som nerkissade sängkläder.