Den där önskan och längtan som aldrig kommer slå in (kön)
Jag vet. Jag kommer bli hatad här på fl för att ens starta denna tråd. Men jag mår dåligt i min sorg och behöver skriva av mig. Ingen förstår mina känslor, även om de säger det.
Kanske nån här förstår mig?
Jag har nämligen tre barn, eller snarare... pojkar... jag älskar dom innerligt men min sorg och längtan är att även ha/få en dotter.
Alla, verkligen alla i min omgivning, vänner, släktingar, får döttrar. Kvar finns jag, som gång på gång får enbart söner. Den där längtan och önskan gör ont just nu. Speciellt efter att ytterligare en vän till mig berättat att hon väntar barn, tvillingar, och dessa är ju då självklart flickor.
Just nu känns allt så orättvist... jag kan inte ens dela med mina känslor med min man. Han säger sig förstå, en kort stund... sen är allt bra för honom, som en axelryckning. (Ibland kan eller vill han inte ens trösta mig när jag känner mig nere i det här.)Men kvar är sorgen och längtan för mig. Som skrivet så kan jag inte anförtro mina vänner om detta heller, då just de har döttrar och inte kan känna igen min sorg. De har ju det jag alltid önskat.
Och efter att ha läst en tråd här på fl så är jag avskräckt från att träffa en psykolog ang det här. Rädd att denne ska håna och göra narr av mig på sin fritid bland sina vänner och arbetskamrater...
Jag försökte faktiskt att bli gravid så som de säger att man ska när man försöker få en dotter, att ha sex långt innan äl. Men tydligen är de ägg jag släpper för dåliga eller så är min mans spermier för dåliga. Jag har försökt i över ett och ett halvt år att ha sex 3-7 dagar innan äl (ja, utan att säga det till min man, vi kör ändå oskyddat så han får skylla sig själv om han inte vill ha barnet) Det har aldrig tagit sig. Men nu, efter att ha haft skydd som lossnade inuti mig, två dagar innan äl (enligt mensappen) vart jag gravid. Men efter ett vul vart jag flyttad och den påstådda befruktningen skedde just den dagen vi hade sex... så med största sannolikhet är även detta en pojke... (de andra graviditeterna jag haft vart också till just på äl dagen enligt alla uträkningar).
Och Jag kan inte heller låta bli att ta till mig alla de där artiklarna som finns, att de mer attraktiva kvinnorna får döttrar. Vilket innebär att jag är ful (vilket jag visserligen redan visste, då jag vart retad för det som yngre). Men det gör ont att få det svart på vitt.
Nu när jag skriver det är mår jag otroligt dåligt. Min man är sur och arg på mig för att jag inte ville berätta varför (stod vid barnen vid frågan, vill inte svara på den frågan då). så nu ska han sova på soffan pga det. Vilket får mig att må ännu sämre.
Nu måste jag nog ändå sluta skriva. Skulle kunna skriva mer men känner bara att det blir mer tradigt än vad det redan blivit.
Om nån ens orkat läsa ner hit... tack...