Missfall v11 men fostret va 6+1!!??

Om din graviditet stannade av redan i vecka 6 så finns det ju inte så mycket mer än vid en vanlig mens att blöda ut, så det behöver inte vara något fel bara för att du inte ser massa klumpar.

Aha men då blir de inte ens som vanlig mens? Hur kan graviditets symtomen finnas kvar och öka hela tiden då det borde väl avtagit. Fick inget svar om att fostret va dött heller. Det borde väl läkaren veta om det skett redan då ?

Missed abortion. Googla på det så får du bra information.

Beklagar. Vet hur det är :( Jag fick missfall i vecka 11 och mitt foster hade dött i vecka 10. Det tog ett par dagar innan kroppen stötte ut allt. Och då hade jag blödningar varje dag och tänkte "är det bara såhär lätt/lite missfall jag kommer få?". Tills det small till en dag och allt kom ut. Det var som en förlossning. Men iom att ditt avstannat i vecka 6 så kommer ditt missfall nog inte vara allt för dramatiskt, mer än det psykiska då. Samma dag som mina blödningar började så började även mina gravidsymtom successivt försvinna.

Du skriver i TS att dina symptom försvunnit men i nästa att de är kvar och har tilltagit.. Förstår att du sitter och hoppas på att det inte skall vara ett missfall, men du måste vara ärlig mot dig själv och inte försöka lura dig själva. 

Tillåt dig sörja och samlade dig sedan kring nästa försök... 

Håller tummar och tår för dig... 

(en annan som sitter och blöder ut ett tidigt liv...)

Fick missfall igår, jag var i vecka 12+5, men enligt läkaren var jag enbart i vecka 8-9 med tanke på fostrets storlek. Det som kan ha hänt är att fostret dött i magen vecka 8-9, men det kan ta tid för kroppen och förstå att fostret är dött så allt runtom fortsätter växa.

Under de senaste veckorna har jag ändå känt mig gravid med illamående och ont i brösten.

Det började med knappt synliga ljusrosa flytningar i helgen, senare i Onsdags började mer röda blödningar komma och en molande värk långt ner i magen. Ringde MVC, som hänvisade mig till Gynmott, men eftersom de inte hade öppet ringde jag 1177 (kl 15), som rekommenderade mig att söka akuten om värken eller blödningarna blev värre. Vid midnatt, började det göra ännu mer ont, jag kunde inte ligga ner. Jag och min sambo sökte akuten, där fick vi genomgå ett VUL, där man snabbt kunde konstatera att fostret var dött och att min kropp gjorde sig redo för och stöta ut fostret. Läkaren i sig var underbar, rak och tydlig. Skickade hem oss, med starka alvedon och morfin, samt nummer till gyn både dag och kväll.

Detta pga att ett missfall kan göra sjukt ont, vilket det senare gjorde. Så läkaren rekommenderade att man helst skulle vara inneliggandes på gyn avdelning under påegående missfall, för hjälp med blödning och smärtlindring.

Vi var hemma runt 05 på morgonen, runt 07 började magsmärtor som gjorde mig lätt illamående, vid 11.20 hade jag så ont så jag visste inte längre vad jag hette, tog morfintabletten. Kl 11.50 kom "allt" ut forsande, det kom massor av blodklumpar, kunde även se fostret, så allt mitt kom ut på en gång. Efter hade jag sjukt kraftiga blödningar, med ännu värre magsmärtor som höll i sig i 6h, tack gode gud hade jag kvar morfintabletter hemma sedan jag hade haft en spricka i svanskotan, så jag tog en ny vid 18tiden, hade jag inte haft dem hade jag åkt in till Gyn.

Kan tillägga att smärta för mig är inget problem då jag är en väldigt klantig människa, men det här är det värsta jag har varit med om.

Har idag haft mensliknande kramper till och från som ändå är värre än mina vanliga mensvärkar (har problem med kraftiga mensvärkar i vanliga fall, men dem här är värre).