Stöd och pepp?

Hejsan!
Jag tänkte att man kan få lite stöd och peppning här kanske, jag vet att i fleras öron så låter detta helt illa men jag har redan dåligt samvete så behöver inte riktigt spä på det. Ber er gärna att undvika skriva om ni inte kan hålla er från påhopp.

Jag blev gravid väldigt snabbt med mitt ex. Detta var då jag redan hade jobb och boende på annan ort. Valde att stanna och behålla barnet. Under flera år har jag velat flytta där jag bor nu. Inte kunnat pga att jag levt i förhållande som inte var hälsosamma. 

Nu har jag tagig steget ännu en gång och planerar flytt då jag är extremt olycklig där jag bor nu. Dit jag flyttar (9 mil ifrån exet) har jag större delen av min familj och många vänner. Det är en större stad och bättre skolor enligt skolresultaten då det är viktigt att när vårt barn når skolålder att det ska va bra skola.

Vårt barn är idag 3 år gammal. Jag är helt öppen för att samarbeta och hitta bäst lösningar för oss alla men mest för vårt barn. 

Exet sa att det är okey med 2 veckor var tills hon når skolåldern och sen ska barnet bo hos honom. För han får mer penagr då sa han. Och hon har alla sina vänner där.

Han har också sagt att inte saknar sitt barn på 3 veckor som det har vart nu under semestern och inte brytt sig om att ringa barnet under dessa veckor eller svarat då vi ringt. 

Jag gör allt för att få en sån bra dialog med exet som möjligt. Han säger att han inte känner för att prata med mig. Så känner att detta kommer bli en lång och jobbig process.

Någon som haft liknande erfarenhet?