Bo en bit från barnens andra förälder

Känns ju som att ni har tänkt täcka upp för alla problem som uppstår iom detta och barnen går kvar på gamla skolan etc. Då är det inget problem i mina ögon. Barnen behöver inte träffa kompisar alla dagar. Är de okej med att flytta så är det hellugnt. Vill inte barnen kanske lite jobbigare. Vad säger de?

Det påverkar ju inte mamman så tycker inte hon borde sätta sig emot. Men hon kanske måste skriva på för flytten? :S

Jag tycker också att det låter som att ni har en vettig lösning, och är ni beredda att köra för att lösa logistikproblem så är det ju upp till er.

Jag och min sambo körde mina barn till och från skolan rakt igenom Göteborg varje dag i nästan två år och det funkade även om det var rätt tråkigt för oss vuxna. Barnen brydde sig inte, de fick ha med Ipad i bilen så där var det lugnt. När de ville leka med kompisarna en vardag så hängde de endera med kompisen hem och blev hämtade senare eller så tog jag med alla när jag slutade tidigt men körde sen hem kompisen om inte han hade en förälder som tex passerade på väg från jobbet. Det är väl det enda jag kan ge mamman, andra vuxna kanske inte tycker att det är toppen att hämta sina barn tre mil bort. Men löser ni det så borde det ju vara lugnt. Träningar och sånt antar jag att ni också tänkt på.

Nu föll det sig så att mitt ex och hans sambo bestämde sig för att flytta till vårt område, men annars hade vi nog rullat på med samma lösning fortfarande.

Skönt att höra att det kan funka. :)

Dock tror jag inte vi kan köra på två håll så att säga med kompisar utan ett håll måste föräldrarna köra i så fall. Annars får vi ju köra tolv mil och det känns lite mycket. Det är bara helgerna det går att leka hos oss för både jag och blivande sambon jobbar heltid så på vardagar kan vi inte ta med några barn hem. Och vi bor tre mil ifrån den större orten så det är inget man passerar på väg från jobb eller så...

Men om de följer med kompisarna hem på vardagarna och leker hos mamman när barnen är där så blir det bara varannan helg de inte kan vara med kompisar. Det är ju som Meriall skriver att barnen inte behöver leka med kompisar varje dag. :)

Inga problem alls tycker jag. Däremot har nog mamman rätt ang att barnens kompisars föräldrar inte kommer att köra. Många föräldrar idag är ganska lata vad gäller sånt och prioriterar annat. Risken är ju att om barnen är ganska små och ännu inte har bästisar eller en tajt kompiskrets så kan de bli utanför.

Jag jobbar/ på en skola där en del barn bor utanför orten och de som inte går på fritids blir mycket ensamma och lite utanför.
En del har därför fått dispens så att de kan gå några dagar per v på fritids trots att en förälder är hemma.

Gud vad bråttom ni har! Sex månaders förhållande och ni ska redan flytta ihop med barn och allt! Inte ens när jag var ung och barnlös gick jag nånsin då snabbt fram i nåt förhållande. Inte konstigt att relationer spricker om man flyttar ihop innan man knappt lärt känna varann.

Vad gäller mannen och hans barn så håller jag helt med om att det i grunden är förkastligt att flytta långt ifrån sina barn och riskera att försvåra och försämra relationen. Å andra sidan är tre mil inte så värst långt så det kan funka, lite beroende på hur gamla och självständiga barnen är.

Men om jag var i den sitsen med barm och en ny relation så skulle jag ha ett betydligt längre förhållande innan ihopflytt ens fanns på kartan.

Jag hade tvekat om jag var i hans sits, och förmodligen valt att vara särbo ? eller att ni bor i (hans) lägenhet i barnveckorna och ditt hus på helgerna och barnfria veckor.

Jag bor fyra mil från mitt ex, det var jag som flyttade. Nu bor jag på samma ort där jag jobbar, vilket underlättar massor mina barnfria veckor, både med jobbet och socialt.

Barnen går i skolan mitt (nåja) emellan. Jag kör 1,5 mil till skolan, 1,5 mil tillbaka till stan. Och så samma visa på kvällen. Det funkar.

Än så länge är det inget prat om kompisar i veckorna ? de har långa dagar på fritis så de får sitt sociala behov tillfredsställt där. På helgen händer det att det ska lekas, och då har vi och de andra föräldrarna kört ett håll var. När de är stora nog att inte vara på fritis tänker jag att de är stora nog att ta bussen också.

Visst är det tråkigt att inte ge mitt barn det jag hade när jag var liten ? när de flesta i klassen bodde inom gångavstånd och vi lekte mest med varandra på fritiden, men samtidigt är det inte hela världen. Det är inte så att alla andra bor nära varandra heller. Ungefär hälften av barnen bor i staden där skolan ligger, men utspridda. Hälften bor på andra orter och på landet.

Varför hade du tvekat?

Jag tror väldigt få föräldrar skulle köra 6 mil för att hämta sitt barn om de inte verkligen är bästa vänner och inte har någon annan. I synnerhet inte om de kan leka varannan vecka. Om det finns gott om barn på gångavstånd ska det till väldigt speciella skäl till varför jag skulle offra både tid och bensin av mina få lediga timmar under helgen.

Sen blir det mycket körande när barnen har aktiviteter och diskon. Om ni nu kommer tillåta det? De är ofta under vardagskvällen och där barnet kanske behöver äta middag först. Och kan ni få det så det fungerar för båda barnen som kanske har aktiviteter olika dagar? Tänker ni då att det blir biomammans ansvar under pappans veckor? I så fall förstår jag om hon inte är så road och att hon då bör bli kompenserad. Om det ens går för henne. 

Min son har en klasskompis som bor 1 - 2 mil bort beroende på  vilken förälder han bor hos och det är inte ofta han får/kan leka med någon klasskompis. Han blir vald i sista hand och sen hänger det på om det fungerar för båda barnens föräldrar vilket inte är så ofta. Det är också många kalas som han inte kan gå på eftersom föräldrarna inte får till det logistiskt med flera barn (gissar jag). 

Min pappa bodde långt bort och även om vi bara var där varannan helg så blev det problem med aktiviteter som låg i anslutning av helgen. Så jag vet att jag som barn avstod från saker jag egentligen velat göra för att istället kunna vara med min pappa. Men det kändes trist när kompisarna pratade om vad de gjort. Så jag kan fortfarande känna lite sorg över att pappa valde att flytta från vår stad och oss vid skilsmässan. 

Men trots allt så har våra barn det bättre än många andra i världen. Så på så sätt är det lyxproblem. Men barnen kommer ändå jämföra hur de har det mot sina kompisar och om de får försaka mycket mer saker än sina kompisar så kommer det alltid att finnas en öm tagg där. Men om ni verkligen skjutsar för alla träningar, matcher, kalas, diskon etc kommer de nog vara nöjda (om de inte har något emot bilåkning). 

Tänker som någon här ovanför att flytta ihop efter ett halvår ihop är väldigt tidigt, speciellt när det är barn inblandat. Varför kan ni inte vänta? Du kan väl bo hos honom de veckorna som hans barn är hos mamman.

Är själv särbo med barn i båda förhållandena. Vi har varit ihop i 2,5 år och har inga planer på att flytta ihop inom den närmsta tiden. Och vi bor ändå 20 mil ifrån varandra, men ses varje helg.

Jag har hästar, hund och katter så att bo hos honom funkar inte. Vi vet att vi vill leva tillsammans och har känt varandra längre än ett halvår. När jag skrev att jag har träffat en man så menade jag att vi blev tillsammans för ett halvår sedan...