MA, inget stöd

Oh kära du! Så ledsamt! Och vilken skitstövel till man!

Är det Cytotec du fått?

Hur gamla är barnen? Din man bör vara hemma. Om han inte vill, har du några släktingar i närheten som kan komma och hjälpa dig med barnpassningen?

Nu vill jag inte skrämma det, det kanske inte blir så farligt för dig, men Cytotek kan ge rätt jobbiga kramper. Det är lite olika både hur starka de blir och hur mycket man blöder.

Har du ordentligt med smärtstillande hemma? Starka smärtstillande. Förbered vetepåse, värmedyna eller liknande.

Ta hand om dig.

Jo, det är cytotec, har påbörjat behandlingen före klockan nio imorse och fått ta två extra cytotec pga utebliven blödning. Har börjat blöda väldigt sparsamt och känner väldigt lite i livmodern så antingen går det väldigt smärtfritt det här eller så blir det skrapning senare. Har ganska hög smärttröskel och använder aldrig smärtstillande i vanliga fall. .

Barnen är 10, 8 och 6 så de klarar sig väldigt bra utan att jag måste hålla ögonen på dem hela tiden, men tack för omtanken <3

Har tyvärr ingen hjälp med barnpassning, men det ser ut att gå väldigt bra. Var orolig för störtblödning och kräkningar då jag varit med om en medicinsk abort när jag var 16 år, men då var jag längre gången.

Det som känns ledsamt är att sambon verkar totalt oförstående. Väldigt intelligent och fin på så många andra sätt, men vid såna här tillfällen är han väldigt distanserande och kall.. just vid de tillfällen då man önskar att man hade extra stöd.

Har tyvärr ingen att prata med, och det gör det än jobbigare..

Man bör alltid ha en annan vuxen hos sig när man genomgår cytotecbehandlingen, oavsett vilken vecka man är i. Man kan reagera väldigt märkligt på tabletterna och skulle du förlora medvetande behöver där finnas någon som kan ta hand om dig och ringa rådgivningen!

Ibland tar det upp till 4-5 dagar innan tabletterna har effekt så var beredd på att det kan komma igång inom de närmsta dagarna även om det bara blöder sparsamt idag!

Jaha, vad konstigt för det var ingenting de informerade om på gynmottagningen..

Beklagar verkligen! Jag hade inte velat vara ensam när jag tog pillren vid mitt första MA -08. Jag störtblödde, hade värkar, satt på toa i timmar och det bara forsade ur mig och jag hyperventilerade av smärta. Hade ALDRIG kunnat ta hand om andra barn då!

Nä det verkar vara väldigt dåligt med info på många ställen när det gäller sånahär behandlingar.. :(

Jo verkligen... Som EpicNurse skriver, den stora blödningen kan komma ett par dagar senare, så ta det lugnt de närmaste dagarna.

Tyvärr kan även den finaste mannen vara oförstående. Tror att de har svårt att sätta sig in i hur det är att ha ett litet frö som växer i en, som man redan älskar, och som plötsligt är borta. För dem är det fortfarande rätt abstrakt.

Kram.

Det har kommit igång alltmer nu, blöder kanske som en riklig mens och fått en större klump motsvarande en golfboll. Har inte ont, mer en tyngdkänsla i livmodern och så kan det hugga/ila till lite ibland. Är ingenting att jämföra med min abort i v.8+6, den var fruktansvärt obehaglig med mycket smärta, kissade blod ur underlivet och kom enorma klumpar som fyllde toalettstolen samt kräkningar.

Sambon åkte iväg på fiske, jag har varit kylig mot honom hela dagen. Är fruktansvärt besviken och det känns som om han prioriterar bort mig. Men jag tänker inte böna och be honom stanna hemma, om han föredrar fiske framför mig så kan han åka. Han borde rimligen ha insett vad som (enligt mig) är viktigare.

Hur är det, ts?

Sköt om dig.

Hej ts, hur är det med dig?

Jag beklagar att din man är en riktigt kall skitstövel. Tyvärr är en del det ibland. (Min man är en toppenman på så många sätt men ibland undrar jag hur han tänker...)

Du fick en tung uppgift att axla alldeles själv. Hoppas att det är bra med dig.

Fysiskt går det väldigt bra, lite för bra för att vara sant. Jag hoppas allt har kommit ut och att jag slipper skrapning, har inte haft ont alls vilket jag tycker är lite konstigt. Rimligtvis tycker jag att jag borde ha känt av det mer, enligt informationen jag fick med mig från gyn stod det att behandlingen inte går att göra smärtfri vilket gör mig oroad att den inte är fullständig.. blöder som en vanlig mens, om än lite rikligare igår och som jag skrev fick jag ut en klump. Men det är allt. Å andra sidan är det väl bara hinnsäcken som skulle ut eftersom graviditeten var ofostrig.. borde jag kontakta gyn?

Mentalt har jag stängt av, känner lite ångestvågor som kommer ibland men sambon vill att vi ska satsa på en fjärde trots att denna graviditet var helt oplanerad och vi egentligen var färdig med bebisverkstan (yngsta är 6 år). Det känns som en tröst, samtidigt som jag är osäker på vad jag vill. Oj, vilket långt inlägg det blev. Tack för omtanken kära ni <3