Är jag en dålig mamma? :(

Hej!

Jag tycker du ska prata med din bvc om detta, det låter som att du kan vara på väg in i en förlossningsdepression. Ta med dig mannen också så får de banka lite vett i honom - hans roll är att stötta dig, inte skuldbelägga dig.

Min son är också knappt en månad gammal och det är jobbigt att amma så mycket. Men han sitter inte fast på mig så som din verkar göra och sover rätt många timmar om dagen på egen hand. Det gör att jag orkar - hade jag varit i din situation hade jag också blivit tokig!

Gällande att lägga ifrån sig henne när du känner att du inte orkar så gör du helt rätt enligt vår bvc. Risken att du skadar barnet i ren frustration är mindre om du gör så och går iväg och bara andas några minuter.

Fundera också på amningen - det är inget fel i att ge ersättning, men vill du amma så ska du göra det. I så fall har din man återigen ett stort ansvar i att stötta dig och hitta sätt som avlastar dig. Men känner du att du inte orkar och inte kan vara en bra mamma pga sömnbrist så är det verkligen inget fel i att ge ersättning. Ett annat alternativ kan ju vara att du pumpar och låter mannen ge bröstmjölken på flaska så att du får sova ibland.

Har du provat att ha henne i sjal förresten? Då kan hon vara nära dig men du får händerna fria och kan äta frukost och få i dig den näring du behöver. Det finns bra grupper på Facebook om både att bära i sjal och om amning. Där finns mycket råd och stöd att få!

Hitta lösningar som funkar för dig och barnet och släpp eventuell prestige och krav på hur det "ska vara" (gäller kanske främst din man). Du är en bättre mamma om du mår bra och du är definitivt inte en dålig mamma om du inte ammar!

Aj aj aj, din sambo gör helt fel som skuldbelägger istället för stöttar. Som ovanstående skriver så kan det vara en bra idé att prata med bvc om detta och om hur du mår.

Jag känner igen mig i hur du beskriver dina känslor. När min 1-åring var 'ny' så att säga, så kände jag att jag mest höll ut om dagarna och när min sambo kom hem så ställde jag mig i duschen och storgrät för att släppa på trycket.

Jag slutade amma helt efter två månader och gav istället ersättning fullt ut. Detta gjorde även att barnets pappa kunde mata barnet på helgnätterna så att jag fick sova. Otroligt skönt!

Jag mådde dock ändå dåligt och till slut kontaktade jag bvc och sa att jag behövde prata med någon. De hänvisade mig till en psykolog och efter att ja gått dit ett par gånger kände jag mig plötsligt helt annorlunda. Det var så skönt med någon som bara lyssnade och höll med och gav mig chansen att få säga allt det som jag inte vågade säga till någon annan.

Våga be utomstående om hjälp! Det kan göra stor skillnad.

Du är en jättebra mamma som agerar precis rätt, man ska lägga ifrån sig barnet om man blir frustrerad. Jag fick göra det någon gång i början och gå iväg och andas lite, det är jobbigt första tiden och har man en bebis som kräver mycket närhet är det ännu jobbigare.

Prata med BVC på en gång så de kan hjälpa dig, kan vara en depression på gång och det finns jättebra hjälp att få. Och hör även om de kan banka lite vett i din sambo.

Man kan må väldigt dåligt av att amma, det passar inte alla både psykiskt och fysiskt. Du har orkat det i en månad, det är jättebra. Om du vill så gå över till ersättning, det är faktiskt lika bra som amning för bebisen får all näring den behöver och bebisen har redan fått mycket positivt från amningen du gjort.

Kan din sambo avlasta dig på kvällen och ta bebisen när hon skriker så du får andas lite?

Som tidigare nämt så är bärsjal fantastiskt om man har en bebis som vill vara nära hela tiden, finns även ergonomiska bärselar om bebisen inte gillar sjalen.

Och se till att din sambo fixar hem smidig mat som du lätt kan värma och äta. Jag gjorde smoothie med bla avokado och havregryn i på kvällen när min man var hemma som jag sen åt till frukost, det går att äta med bebis i famnen och man har får i sig bra näring.

Ta hand om dig!

1) din man beter sig som ett svin.

2) prata med BVC om hur du mår.

3) testat bärsjal? Så kan du få lite "frihet" och barnet närhet samtidigt.

4) barn behöver närhet. Det är ju förmodligen därför hon skriker när du lägger ner henne. Sen beror det på hur det känns. Bättre lägga ner barnet än att skada det. Men som sagt, prata med BVC.

5) gå över till ersättning om du tror det hjälper.

Din sambo är en dålig pappa som inte stöttar dig och tar barnet medan du duschar eller går på toa.
En liten lösning på problemet är att skaffa en bärsjal eller sele. Då kan hon vara nära och du får händerna fria och kan iaf gå på toa eller fixa lite mat. Jag rekommenderar en trikåsjal eller en ergonomisk sele som Tula free to grow eller Ergo adapt.

Jag tycker du gör helt rätt som lägger ifrån dig din bebis när du behöver andas för en stund, det gjorde jag med med mitt första barn som aldrig ville ligga själv och hade jättejobbigt med magen och skrek i princip all vaken tid.
Man måste ju dessutom få äta och gå på toa, det är ju ganska så viktigt liksom och jag tycker du ska göra det utan att ha dåligt samvete för att du då behöver lägga ifrån dig barnet några minuter :)

Hur hjälper pappan till?

Jag skulle ju vara världens sämsta mamma om man var det för att man lät en bebis skrika några minuter ibland, jag har nu två barn och är ibland tvungen att låta bebis ligga och skrika när storebror behöver hjälp eller tröst. 
Jag håller med de andra om att du borde prata med BVC hur du känner de kan hjälpa dig och som någon skrev ta med pappan :)

Har bebis det mycket jobbigt med magen? vår dotter hade lite kolik i början och då åt hon ofta dels för att hon förmodligen aldrig riktigt åt färdigt innan hon fick ont i magen igen, men också som tröst och närhet, jag har dock inte ammat mina barn. Har ditt barn några mer symptom än magont? 

Och som några skrivit, bärsjal! eller sele för den delen, Räddat mig framför allt med första barnet, hade aldrig kommit ut annars eftersom han bara skrek annars men i sjalen var han oftast lugn :) 

Pappan hjälper till så gott han kan. Brukar ta henne nån timme innan han går till jobbet. Men då skriker hon.. så slutar med att jag tar henne ändå. Det är bara jag som duger.. :(

Ja hon rapar aldrig efter maten, hur mycket jag än försöker få henne att rapa. Har köpt minifom, det hjälpte iaf det mesta (hon slutade vara spänd i magen/kroppen och rycka m benen.)

Har även beställt en bärsjal nu, hoppas den kan hjälpa mig.

Du är en bra mamma, jag började flaskmata direkt efter att jag kom hem från BB, först pumpade jag men gick snabbt över till ersättning av väldigt många anledningar. Man har samma mysiga stund med bebisen ändå. I början var det svårt att lägga honom ifrån sig men somnade han efter matningen kunde jag lägga honom i nästet och vaknade han ledsen under tiden jag flyttade över honom då fick han en liten sipp av flaskan så somnade han om. Typiskt karlar att inte förstå hur det är med psyket efter förlossningen även om man förklarat så bra! Gick ni någon föräldrakurs? Du ska ha din egentid varje dag, pumpa över till flaska och ge din sambo! Gå sedan med gott samvete ut på promenad, duscha eller gör något annat avslappnande. En halvtimme minst de dagarna som han arbetar. Då får även din sambo se hur du har det hela dagarna. Be din sambo läsa boken "leva med barn". Att vara mammaledig är ett otroligt tufft jobb så att åka till sitt "vanliga arbete" kan ses som rena semestern. (och det hör du från en förskollärare:)Du ska inte få dåligt samvete för hur du hanterar det hela.

Jag tycker du ska börja ge ersättning och använda en skön och smidig bärsjal. även bra att prata med BVC om hur det känns. Man får väldigt bra råd och det hela blir avdramatiserat. Och kom ihåg: DET GÅR ÖVER. Det gör det verkligen. Det varar inte för alltid. Upprepa det för dig själv när det är som jobbigast. Nu ska du bara ta dig igenom dagarna. Och värt att nämnas igen: Bärsjal räddade mig. Kunde göra allt jag ville. Städa, ut och gå, laga mat, kolla tv, shoppa osv. Frihet för en stund. (Och jag hade också ett skrikigt plåster så jag vet <3)