Kan man komma över otrohet?

Hej,

Vad tråkigt att höra. Hängde inte riktigt med i tidsaxeln men jag är med på huvudspåren. Vilket svek! Har du fått någon klarhet i varför han träffade exet? Kunde han ge en anledning (och att han redan bestämt tid och plats är inte skäl nog) till varför? Erkände han själv otrohetenden andra eller kom du på honom?

Jag har nyligen fått reda på att min sambo gjort både det ena och det andra under hela vår tid tillsammans. Otroheterna "IRL" var dock ett par år sedan och det kanhända att det gör det "lättare" att komma över sveken, vad vet jag. Men så otroligt ledsamt och chockerande att ta del av. Just vetskapen om att sambon levt ett dubbelliv under tiden känns ofattbart. Dock ser jag det inte som ett alternativ att lämna nu, vi har ett barn och ett till på väg. Tilliten är såklart rubbad men jag tror ändå att vi kan få något positivt till eländet. Några vidare förklaringar till varför har jag dessvärre inte fått(Nyfikenhet, bekräftelse etc.), men det är också så uppenbart att sambon själv inte har sån kännedom om sitt inre, beteenden och orsaker till varför.. typiskt manligt om jag får säga så..! Själv pratar jag en hel del med mina vänner som känner till det, vilket underlättar en del. Jag tycker ändå jag kommit en bra bit framåt, men Det är klart att jag hela tiden hittar nya perspektiv att bli förbannad över. Känslan av att bli bedragen, lurad är stor..!

Vi började också i parterapi relativt omgående också, så det är ju ett hett tips.

Det här är mitt val att stanna, vissa kanske tycker det är dumt men jag känner att jag inte försökt hela vägen ännu för att ge upp. Jag tänker som du att vissa saker är problem i relationen och behöver jobbas på av båda två. Jag vet också att jag kommer att klara mig även utan min sambo om det skulle te sig så, vilket också gör att det rent psykologiskt känns lättare för mig. Jag tvingas inte stanna kvar hos honom pga ekonomiska skäl eller dylikt, utan för att jag vill, han vill och att vi jobbar på det tillsammans (så har jag heller inte liiika mycket offerkofta på mig tänker jag)..! Hoppas du hänger med i mitt resonemang..

Hoppas att det löser sig för er,

Kram

Ledsen för din skull. Personligen hade jag inte kunnat lita på honom igen och skulle därför inte vilja vara tillsammans med honom mer. Det är något jag aldrig skulle glömma hur mycket han än säger att han ångrar sig och älskar mig. Falskt och äckligt att gå bakom ryggen på den man påstår älska.

Ja ni kan ta er igenom detta!

Jag var ihop med mitt ex i 13år. Vi hade en dålig period och han var otrogen.

Jag valde att gå vidare....varför kämpade jag inte? Vi har barn ihop. Jag försökte ju inte ens att försöka reparera för mina barns skull...eller för min egen...

Vi hade ju bara en dålig period och allt vart galet. Förlåta och gå vidare.

Din kille är ärlig och talar om sitt fel för dig. Det är jävligt modigt. Det betyder att han ångrat sig och vill göra allt bra.

Alla gör vi misstag o fel genom hela livet. Oj vad ni ska vara med om saker innan ni blir gamla o dör. Man är inte kär i samma person hela sitt liv. Men man finner en trygghet och älskar varandra till o från.

Han vill ha sin familj. Tänk på allt bra han gjort för dig...sedan gör han en jäkla sak fel....nä glöm o gå vidare. Kanske du gör nå dumheter i framtiden med...vem vet <3

1-0 hade jag nog tänkt och gjort likadant utan dåligt samvete.

Tror absolut man kan komma över det men då behöver man hjälp och båda måste vara med på det. Han lovar såklart att det inte ska hända igen men hur säker är han om förhållandet blir dåligt igen? Och kan du förlåta och inte ta upp det i bråk? Kan ni ta kontakt med en parterapeut så kansk ni kan få verktyg så att historien inte upprepar sig.

Alltså, han ville egentligen inte erkänna det. Han tänkte låtsas som ingenting. Men googlade sig fram till att man kunde överföra könsjukdomar via bröstmjölk och så började han nojja över vår lilla flicka som fortfarande ammade då.

Jag förlät och va villig att få det att funka efter det första (sexchatten), dels ingen fysisk kontakt och som jag skrev, jag tog på mig mycket av skulden. Men så hade vi en 1,5 månad där jag verkligen gjorde ALLT för honom. Jag vände in och ut på mig själv för att bevisa att jag va tillräcklig. Jag kämpade mer än vad han gjorde o det va ju han som gjorde fel. Jag vet inte vad jag mer kunde gjort för att bevisa mig och min kärlek för honom. Och så gick han till henne, och så hade de oralsex. Och så kom han hem och några timmar senare gjorde vi samma som de gjort några timmar tidigare, som sagt, vi hade ju sex varje dag. Alltså, jag går ju igenom alla detaljer av den dagen o alla dgr i detalj. Håller på att bli knäpp.

Helt sjukt och vidrigt. Vill du förlåta honom?

Jag vill gärna hitta något sätt där jag känner att jag kan förlåta honom. För vår familj. Men jag kommer ju aldrig lita på honom igen. I synnerhet att han verkligen planerat i detalj hur han ska förråda mig. Han har ingen sommarsemester i år och sa till mig att han ändå satt in tre dgr för att spendera med oss men istället egentligen satt in fem, två till henne (de hade egentligen planerat på att ta in på hotell och låsa in sig i två dgr, men han sa att han ångrar sig efter 4 timmar, bara oralsex?! Och gått hem). Jag trodde ju han va på jobbet. Kommer jag någonsin sluta tänka, är han på jobbet nu? Jag älskar honom. Men känner mig rent utsagt pissad på. Jag bönade o bad honom att dumpa mig efter det med sexchatten om han ens funderade på att va otrogen igen. Han lovade hederligt att han inte alls hade kontakt med någon annan alls men samtidigt hela tiden haft kontakt med henne o planerat att va otrogen. Otroheten är en sak och lögnerna runtomkring en helt annan. Kan man någonsin få tillbaka tilliten? Sen bara det att jag känner att han valde en annan, med fasta bröst o fast rumpa, yngre, som inte fött barn. Inga bristningar. Och där jag vet (för han har berättat) att de haft ett väldigt bra och aktivt sexliv under deras förhållande. Så mycket skit i mitt huvud just nu ????.

Min sambo var otrogen under ett halvårs tid med sitt ex. De hade sex, pratade om sex och sex via FaceTime. Vi gick hos familjerådgivning och försökte i ett år att komma tillbaka. Jag valde att lämna då jag inte kunde komma över alla svek och lögner. Kände mig så oerhört kränkt och osäker av hans val att vara otrogen mot mig. Idag ser jag det som det bästa jag gjort även om jag inte träffat någon ny kärlek...än ;)

Ärligt talat hade jag inte klarat av att förlåta och stanna under sådana omständigheter. Aldrig någonsin. Han väljer att vara otrogen mot dig när ni har bestämt er för att kämpa. Han vill egentligen inte erkänna. Och enbart oralsex på ett hotellrum när allt var så planerat... Nej, det har jag mycket svårt att tro på.

Jag tycker han har betett sig både respektlöst och utstuderat mot dig, utan en tanke på att han ljög dig rakt upp i ansiktet och smidde erotiska planer bakom din rygg medan du ger allt fastän det är HAN som gjort fel. Nej, jag hade aldrig kunnat känna tillit och respekt igen för en man som behandlat mig så otroligt illa.

Så kan man ju också göra. Vilket dock visar att man bär på samma lustar som sin partner. Samt att man även själv kan skilja på sex och sex, sex och älskog, eller känslor och känslor.

De flesta anser sig nog kunna skilja på känslor för sin partner och känslor för en älskare/älskarinna. Dock är det väldigt få som tror att ens partner kan skilja på känslorna. De flesta som varit otrogna ser det inte som något jättesvek, då det inte alls var samma sak som med ens partner. Sex med olika människor går inte att jämföra.

De absolut flesta har haft flera sex partners i sina liv. Ändå jämför vi dem sällan. Då det helt enkelt var olika saker.

Tack för era input. Jag har fortfarande ingen aning hur jag ska göra men är tacksam för era åsikter och erfarenheter som ni delade med er.