Träffa nya pojkvännens barn?

Jag är för att man väntar men 2 år är ju rätt länge. Hur ofta ses ni? 

Kan väl tycka att om han vet han vill bygga ett liv med dig borde han väl kunna låta dig träffa barnen. Vad säger han som skäl till att det gått så lång tid förutom att han haft perioder då han mått dåligt? 

Kan han tänka sig att ni ses utan att ni säger att ni är ihop? Liksom i en lekpark eller så, lite causal sådär? Vill han inte ens nåt sånt?

Under dessa 2 år så har vi träffats ganska hattigt. Det är inte förrän det senaste halvåret/ året som vi har träffats varannan vecka. För innan hade han barnen så hattigt.

När jag frågar honom så säger han att anledningen till stt jag inte fått träffa barnen är för uppbrotten, flyttarna, att ena barnet mått dåligt att han vill bygga upp relationen med dom igen, och för att han själv mått dåligt. Sen tycker han att jag pressar honom.

När jag frågat honom så säger han bara inom sinom tid, det kommer eller snart och då har jag inte frågat vidare för jag känner att jag pressar honom. I oktober förra året sa till barnen att dom snart skulle få träffa mig och då pratade han om att vi skulle äta middag.

Nu senaste veckorna har vi mest tjafsat för att jag känner att jag vill bli mer delaktigt jag vill göra saker med honom hans barn och mitt barn. Men just nu känns det som att han vill leva sitt eget liv med han och sina barn.

jag kan köpa det han säger, han har säkert känt att han inte orkat eller kunnat klara av allt på en gång

sen om du har pressat eller inte, vet ju bara du. Upplever han det så är det svårt göra nåt

Det kanske är så att du borde dra dig undan lite? Han vet ju tydligt vad du vill, låt honom vara den som driver relationen framåt lite nu, se om det sker. Händer inget, nej då vill han antagligen inte. Det är säkert mysigt och härligt att du finns men är han inte beredd att göra mer så märker du det tydligt den dagen du slutar dra. 

Jag har varit i en relation där jag insåg efter ett tag att det var jag som gjorde allt arbetet. När jag sa åt honom att jag inte ensam ville dra relationen framåt utan nu fick han göra det också, ja då dog det ut. Var mest arg på mig själv att jag inte hade upptäckt det tidigare!

Har vart ihop med min kille i 2 månader (3 månader sen vi träffades första gången). Första gången jag träffade honom alls var hos honom och då hade han sina två barn där + att jg hade min yngsta (då 9 månader) med. Då var det ju som kompisar, sen har vi kört på det konceptet ett tag men vi har haft med barnen hela tiden. Anledningen är helt enkelt att vi inte skulle ha chans att ses annars. Dels har jag mina på heltid och han har sina varannan vecka men han är egenföretagare och den veckan veckan han inte har barnen jobbar han mer ön heltid + en liten gård att ta hand om. Vi hade ingen möjlighet att lära känns varandra utan barnen.

Han har träffat min dotter. Det gjorde han i slutet av aprill förra året.

Visst under dessa 2 år så har det hänt så otroligt mkt. Jag tvivlar egentligen inte på hans känslor för när vi väl ha träffats så har allt varit jättebra och han visar verkligen att han tycker om mig och lika så då vi inte har träffats.

Men jag får försöka backa undan lite och se vad som händer... även om det är jobbigt

Han kanske visst vill, men han kanske inte riktigt har fattat hur tiden går och det är kanske inte sjävklart att du väntar hur länge som helst? Genom att bli mer passiv tvingar du honom att ta mer aktivt ställning. Säg det gärna till honom så han inte tror att du träffat någon annan eller så. 

frågade honom för någon vecka sen när vi tjafsat om det kändes bättre att jag höll mig undan. Han svarade jag vet inte troligen inte för att han tyckte om mig. Men jag får göra det till handling istället då kommer det ju märkas om han menar det han säger