Har specialpedagogen rätt?
Jag arbetar på en mottagning där vi träffar många barn inom autismspektrat.
Arbetar som medicinsk sekreterare, och skriver då journaler.
Är relativt ny på arbetet, dock inte inom området. Många gånger har det hänt att jag hajjat till när jag skriver... Känns som att jag skriver om min egen son.
Min son är 7 år. Det har alltid sagts att han är speciell.
Helt fantastiskt duktig på att bygga legofigurer som inte är av denna värld.
Börjar 1an till hösten och under förskoleklassen har han lärt sig läsa och räkna, tal som jag tycker borde vara svåra för 7-åringar. Engelska pratar han, lärt sig via Youtube och kan föra konversationer med engelsktalande helt utan problem.
Efter mycket förändringar de senast 6 månaderna utvecklade han en extrem separationsångest. Mycket ont i magen, väldigt arg och frustrerad. Kontaktade barn-och ungdomshälsan och var där på samtal i veckan. Vi skulle börja med bildstöd för känslor.
Sonen frågade efter mer bildstöd "så jag vet vad som händer". Pratade då med en specialpedagog på jobbet, hon visade alternativ och ställde en del frågor.
"Har han diagnos? Han låter autistisk..."
Ju mer jag tänker på det, ju mer faller pusselbitarna på plats.
Men jag intalar mig själv att det inte är så, försöker hitta saker som inte stämmer in... Men hela tiden går det tillbaka till autism. Dock högfungerande. Det ställer till det för honom på fritids, skola och hemma....
- Konflikter med barn på fritids och skola.
- Bristande ögonkontakt.
- Specialintressen, bygger fantastiska legofigurer, transformers och annat med smålego.
- Delar upp godis i färgskalor, eller äter en färg i taget.
- Selektivt matbeteende... Gärna samma sak, konsistens, samma glas, samma plats.
- Svårt för förändringar, kan vara att göra ett ärende efter fritids som vi inte pratat om..
- "Zoonar ut", okontaktbar. Utretts för hörsel och epilepsi, visar inget.
- Djur gör honom lugn.
- Antingen väldigt koncentrerad eller oförmögen att påbörja en uppgift.
- Misslyckanden är katastrofala oavsett vad det gäller. Surfplattan flyger eller vad det nu kan vara som finns där... Slår sig själv i huvudet ibland.
- Stammar sedan 3-årsåldern och plockar numera enstaka ord för att få sagt det han vill. Pratar engelska med enstaka låsningar.
- Leker gärna med en i taget, vill bestämma. Lek i större barngrupper är svårt.
Jag kan fortsätta med mer.....
Frågan jag har nu.... Tror ni att specialpedagogen har rätt?
