40-årskris eller bara ensam?

Jag är 40 år med två barn på 10 och 12 år. Jag har alltid haft mycket umgänge, både med egna tjejkompisar och tillsammans med min man och andra par. Saken är den att det alltid har varit jag som har tagit tag i saker. Sett till att vi åker på olika saker eller träffas. Jag vill fortfarande träffa folk och kanske äta middag, dricka lite vin, eller åka och göra roliga saker. Men jag har de senaste två åren gått igenom en jobbig period, då jag mer eller mindre "gick i väggen". Det gjorde att jag inte orkade ta tag i träffar och annat. Det jag märkte då var att att de sk kompisarna drog sig undan istället för att höra av sig och försöka få med mig/oss it på roliga saker.. Ju mer tiden går ju ensammare blir jag. Jag lider verkligen av detta, men min man ser inget problem, han är nöjd. Själv känner jag mig sysslolös och ensam, värdelös och jag tror att ingen vill umgås med mig för att jag är tråkig. Jag hade hobbys förut, häst. Men även där var jag ensam och då blir det inget kul. Träna gillar jag också men jag får ingen med mig. Blir man så upptagen i 40-årsåldern så man inte har tid med vänner? Jag tycker att det är den ursäkten jag får hörs hela tiden. Jag skulle gärna skaffa mig helt nya vänner men vet inte riktigt hur det ska gå till. Jag är lite rädd för att bli besviken.