De två tonåringarna i familjen (14 och 16) letar fel hos resten av familjen HELA tiden. Irritation och hårda ord haglar oavsett om man bemöter dem lugnt eller säger ifrpn. Jag vet att det tillhör men finns det fler än jag som upplever det väldigt jobbigt? Vissa dagar känner jag mig nästan knäckt.
Känner igen situationen, så måste bara skriva lite. Det bara ca 10 år sedan jag själv var i den åldern, och jag kommer så väl ihåg hur elak jag var mot mamma. Pappa var min hjälte, och vi hade ett jättebra förhållande, men mamma var jag arg och bitter på sedan många år p.g.a hur hon behandlat mig m.m. (vi bråkade mycket och hon blev fysisk med mig ibland). Inte blev det bättre när jag blev tonåring.. Jag körde runt med henne totaaalt.. Och hon sa aldrig ifrån heller, utan kröp ihop och lydde mig när jag kritiserade allt hon gjorde. Fick henne att gråta flera gånger minns jag, vilket jag också ansåg att hon förtjänade. Tyvärr har vi än idag inget bra förhållande, så jag har nog ingen lösning på problemet. Men jag hoppas att mina egna barn inte får samma känslor för mig, som jag hade för mamma.. Det är nog inget som händer i normala fall, tror jag..
Utöver det hade jag även vanlig tonårstrots där jag inte ville bli bestämd över och där jag tyckte mamma och pappa var så omoderna/pinsamma. Det som hjälpte mig i den åldern var i alla fall att få vara ifred, att ha en dörr jag kunde smälla i och ett rum dit jag kunde gå så jag slapp irritera mig på andra och utan att någon kom och störde.