Aliona skrev 2017-06-27 20:35:32 följande:
Då behövde man vara folkbokförd i Malmö ELLER ha remiss från sin läkare. Kollade snabbt och ser inget om folkbokföringskrav nu, men jag kan ha missat det. Kan det vara olika från landsting till landsting?
Ja, vi har en liten bebis nu på 8 månader. Vi satte igång med inseminationer i Danmark samtidigt som vi ställde oss i kö för IVF i Sverige. Blev kallad till RMC, gjorde utredningen och var startklar, men blev gravid innan jag hann sätta igång i Sverige.
Den stora skillnaden var i bemötandet. I Malmö kände vi oss ifrågasatta och behandlade på ett förmyndigande sätt. De var stressade, hade ingen tid att lyssna på oss eller diskutera hur det skulle vara bra för oss eller låta oss tänka eller känna efter.
Till saken hör att vi är ett samkönat par, men frågorna var anpassade till vår verklighet, och de hade ingen förståelse för att vi är i en annan fas i bebisskapanet än ett par som låt säga har försökt själva i ett år eller så, kanske fått konstaterat medicinska hinder, och ser det här som enda möjligheten. När vi kommer till kliniken har vi ju inte ens börjat försöka få barn, och är mer i stadiet när man slutar med p-piller och nervöst undrar om man verkligen är redo Att då bli ifrågasatt, granskad och godkänd var underligt och fick oss verkligen att tvivla på om det var rätt, om vi är tillräkliga.. Det var inget kränkande eller så, men man är ju så sårbar i den där situationen.
I Danmark var frågorna på samma tema, men för det första var samtalet annorlunda, mer lyssnande, mer stödjande. Och frågorna var relevanta för lesbiska! Det var en dialog för att vi skulle få känna oss för och hjälp att förankra vårt beslut, samtidigt som de var tydliga med att de har en möjlighet att se varningssignaler och säga nej till behandling om de ser något allvarligt problm.
Det blev ett långt svar, och det mesta är nog inte alls relevant för er. Önskar er lycka till i alla fall! Hoppas att det löser sig!
Hur många försök blev det i Danmark?
Jag förstår dig verkligen i dina känslor och kan tänka mig vad jobbigt det måste vara, blir så arg! Jag har upplevt motsatsen - att jag blivit tagen som homosexuell då jag pratat med min psykolog om att åka till Danmark. Jag har verkligen inget emot homosexuella människor men när hon sade att "ALLA homosexuella och ensamstående kvinnor åker till Danmark" kunde jag inte känna att jag tillhörde någon av de kategorierna då jag lever i ett heterosexuellt förhållande där detta SKA funka. Hon kunde inte förstå mitt problem alls. Min andra psykolog på reproduktion sa dock det du beskriver; "samkönade har inte gått genom krisen som ni har för de har alltid vetat att det är så de ska skaffa barn, de ser fram emot att komma igång och tänker på andra saker än ni gör". Nu kanske det känns som jag försvarar min läggning men det är bara känslan av att inte bli bemött utifrån SIN egna situation som varit tuff. Tycker överlag att personalen på reproduktion varit kyliga och därför tvekar jag på om vi ens kommer genomföra våra behandlingar i Sverige.
Tack så mycket för ditt svar!