Snart två år, sen i talet. Fler?

Det låter helt normalt. Det viktiga i den åldern är att de kommunicerar och att de ljuder alls. Vårt barn pratade knappt vid två.

Tack för ditt svar Lena. Skönt att höra att fler också varit sena...

Det som framförallt försvårar kommunikationen är att han inte har något tydligt ja. Ibland nickar han och säger na eller aaa. Men det händer också att han skakar på huvudet och säger nej för ja.

Sen glömde jag också orden blä och tutu (tufftuff för tåg) i listan ovan.

Ni kan börja med att förstärka era ja och nej med nickningar och skakningar så blir det nog lättare för honom att hålla isär dem.

min yngre var lite "sen", dels pga nappen, dels pga 2språkig. Det kommer! Han är säkert bra på nåt annat för tillfället? Jag tror inte han kommer vara 25 och inte kunna prata. Min är nu 3,5 och pratar på för fulla muggar. Finns inte så mycket man kan göra mer än å kanske läsa lite fler sagor, prata mkt etc om man vill skynda på processen.

Men tat lungt, det kommer!

Barnet kan ju massor!! Jämfört med min 23 månaders är ju din jätte långt före! Min säger typ 5 ord och massa obegripliga ljud.

Själv är jag inte ett dugg orolig över talet. Så länge man ser att barnet förstår när man pratar är det oftast ingen fara. Och skulle det vara så att man behöver söka hjälp så är väl inte det hela världen? Huvudsaken är ju att man gör det som är bäst för barnet. : )

Sen i talet? Du måste skoja?
En hel avhandling på ord han säger och sedan en fråga om han är sen i talet.

Jämfört med ditt barn var mitt gudbarn extremt sen. Kom mest rappakalja ur hennes mun före treårsdagen, men sen lossande det fort. Dvs, ditt barn kan massor.

Räknar också till 4-5? Hahaha... förlåt. Men du måste snarare kolla upp honom för det motsatta, är han överintelligent?

Hej!

Nu kommer jag att skriva raka motsatsen till de råd du verkar ha fått hittills. Jag är dock specialiserad på barns språkutveckling och har många års erfarenhet av att arbeta med små barn och deras språkliga förmåga.

När jag läser det du skrivit får jag intryck av att du redan har läst på lite. Flera delar i din information är sådant som vi logopeder brukar fråga föräldrar om. Du beskriver en snart tvååring som uttrycker sig med enstaka ord. Många av hans ord är också ljudbeskrivande ord snarare än riktiga ord. Jag råder dig att be din BVC skicka remiss till logoped snarast. Under tiden ni väntar på att få komma dit ska du prata MYCKET med ditt barn och läsa mycket (rätt nivå på böckerna).

Det sämsta man kan göra är "vänta och se" då en språkstörning som inte behandlas riskerar att ge pålagringar t.ex. I form av dålig självkänsla, sen inlärning, läs- och skrivsvårigheter. Om det bara är en försening kommer han att komma igen lättare om du har ett s.k. Språkutvecklande förhållningssätt. Ingen skada skedd... bättre att reagera i tid än att komma orolig när han är fem år och snart ska börja förskoleklass (vilket jag varit med om många gånger). Det ordnar skg, men ni får lägga ner lite extra tanke på detta. Lycka till!

Så du tror att det kan vara språkstörning? Räknas ljudhärmande ord som riktiga ord? Det är ju just det som jag reagerat på, att han mest utgår från ljuden. Samtidigt såklart positivt att han vill kommunicera. Jag har pratat med BVC redan men de vill vänta till 2,5 års kontrollen då de ju bedömer språket närmare. Aldrig att jag skulle låta mitt vänta till förskoleklass innan jag sökte hjälp om jag var orolig. Ditt svar stressar dock upp mig en del...

Som du skriver har jag läst på en del och jag har därför hela hans liv läst böcker på hans nivå, konstant satt ord på världen och passivt upprepat hans yttranden så han får höra ord och meningar som de ska låta. Har även testat tecken som stöd, men det är inget han direkt nappat på. Men trots allt jag gör går det ändå långsamt.

Barn är olika. Alla våra barn hat varit ganska tidiga och starka/ balanserade fysiskt tidigt men däremot olika vad gäller talet. Vårt första barn började prata i rätt "vanlig" tid mellan 1.5 och 2. Barn nummer två pratade glatt i hela meningar när hon var 1.5. Barn nr 3 sa i stort sätt bara mamma, pappa, gop- gop (vilket betydde grävskopa ????) och i övrigt var allt "äh- äh" och peka på det han menade. När han var knappt 2,5 år tyckte han väl det var dags att göra sig förstådd så då började han prata rätt flytande på några veckor. Nu är han snart tre och definitivt minst ikapp sina jämnåriga i talet.

Min son är lite över 2 år och han säger: mamma, titta, nej och hej. Sen kan det komma en hel harang med konstiga ljudningar men inga ord. Han har ju iaf hajat det här med att kommunicera men han är väldigt få ordning. Däremot är han väldigt motorisk och springer, klättrar och far överallt. Jag är inte orolig det kommer nog snart. Storebror däremot pratade ganska tidigt och lillebror på 10 månader säger redan mamma men han har ju nån att härma.