• Anonympappaja

    Ensamvårdnad, moder psykiskt sjuk

    Hejsan, jag har ensamvårdnad om mitt barn som snart är 3år och hennes mamma lider av psykisk ohälsa, psykoser (går på anti-psykotisk medicin), asperger osv osv osv.
    Jag har alltid vart noga med att vårat barn ska få träffa mamman, flyttat närmare enbart för att göra det enklare för dom två att få träffas, kunna leka och sådant, vara med vid enstaka läggningar för att hon ska få känna sig mer involverad i barnets uppväxt.
    Men sen dess att jag flyttade närmare så har hon blivit mer och mer "anti" att träffa oss, jag har sagt att ifall hon ska vara här nu så måste hon ha med sig någon ifrån sin familj och får inte vara hos oss ensam, hon får inte heller vara ensam med barnet p g a psykos risken som jag har bestämt.
    Vill bara höra ifall om någon vet till vilken mån jag har rätt att bestämma hur ofta dom ska träffas och liknande? '
    Sen skulle det inte förvåna mig ifall hon skulle försöka dra upp det i rätten att få barnet att bo hemma hos henne varannan helg, men jag skulle anta att risken att hon vinner är minimal(?).
  • Svar på tråden Ensamvårdnad, moder psykiskt sjuk
  • mammalovis

    Kanske läge för samarbetssamtal hos familjerätten?

    Vill mamman träffa barnet eller är det du som driver på?
    Accepterar mamman att du kräver tryggheten av en annan person närvarande?

    Har hon lätt att få psykoser, eftersom du verkar vara rädd för risken?

    Det du har rätt till är att skydda ditt barn från att fara illa, i övrigt är jag osäker på om du egentligen har rätt att diktera några villkor alls, men hör mer familjerätten. De är en bra rådgivande part och ingen rättsinstans.

  • trådsstartare

    Har varit där förut, och det var ungefär samma som dom sa, om än så länge så har hon accepterat att någon ifrån hennes familj måste vara med. 
    I och med att hon precis kommit ut ur psykosen (men visar tendenser ibland för att hon inte är det) så är det rätt svårt att avgöra, eftersom att man låter ju helt normal osv trots att man har det.
    Hon vill träffa barnet, och jag har aldrig nekat heller, men när det är hon som måste ta sig till oss då tar det emot för henne, ifall hon inte har någon som kan köra osv, och det har fungerat jätte bra innan när jag bodde längre bort eftersom att det oftast (98% av fallen) jag som åkte till henne då, men så fort jag flyttade närmare så har allt "gått åt helvete" eller vad man ska säga, hade jätte bra relation till varandra innan dess att jag flyttade osv, sen kom hon in i psykosen och vart helt anti allt och alla eller vad man ska säga, en fara för sig själv och allmänheten skulle jag säga.

    Får väl hoppas att det löser sig allt eftersom tiden går helt enkelt

Svar på tråden Ensamvårdnad, moder psykiskt sjuk