Gravid efter missfall men kan inte glädjas

Åh, jag förstår att det blir så, med tanke på vad som hänt er. Beklagar missfallen!

Jag har nyss plussat efter andra ivf-försöket med min sambo och den enda gång jag varit gravid (för fyra år sedan, med mitt ex) fick jag tidigt missfall. Mellan då och nu har jag försökt på egen hand med exet ett år, med inseminationer med exet, ivf med exet, på egen hand med sambon ett drygt år och nu två ivf. Och äntligen är jag gravid! Och med det kom oron. Min sambo är jätteglad och jag är bara övertygad om att det kommer att gå illa.

Jag ska ta kontakt med kuratorn på reproduktionscentrum tänkte jag. Vi har setts en gång tillsammans med min sambo inför behandlingar. Nu hoppas jag på att hon ska kunna hjälpa mig reda ut känslorna och att hitta till en vardag med mindre oro. Jag skulle tipsa dig om att hitta något proffs att prata med du också. <3

Jag tror det kommer att ändras om någon månad när du vågar lita på det. Det är inte konstigt om du vill stänga av nu efter dina erfarenheter. Tror att du kommer mer och mer våga vara glad med tiden.

Kunde inte heller känna ngn glädje i början även om jag var överlycklig o tänkte att jag inte få ha negativa tankar.

Jag bokade in ett ul i vecka 8 sedan när vi gjorde nipt och en vid v 14 sedan bokade jag även in ett extra besök för att lyssna på hjärtat. v 19 gjorde vi rul och då började jag känna mig mer trygg men det var nog inte förrän i vecka 30 då jag kunde känna bebisen varje dag ( hade moderkakan i framvägg) Jag försökte att inte oroa mig o glädjas med det var svårt. Min MB var suverän o sa att ring så bokar vi in extra besök för att lyssna på hjärtat.

Så jag förstår verkligen din oro att du inte kan glädjas. Många frågade om vi hade tagit reda på könet o om vi pratat namn . Både jag o sambon ville vänta tills vi hade bebisen i vår famn.

När jag blev gravid igen efter 1 utomkvedshavandeskap och 3 missfall så kunde jag inte heller känna någon glädje och jag blev sjuk av oro över att det skulle bli nytt missfall eller att något annat skulle gå fel. Fick hjälp via mvc, träffade först kurator via familjecentralen men när hon inte kunde hjälpa mig mer så fick jag träffa en psykolog. Det hjälpte jättemycket och i v 30 så kunde jag äntligen börja glädjas över graviditeten. Så jag råder dig att kontakta mvc och be om hjälp.