Mycket ansvar-säger nej nu

Jag skulle lämna. Han verkar som en dålig pappa och en person helt utan självinsikt.

Han säger att jag ska vara glad att få hjälpa till med bonussonen och han gör ochså mycket.Och eftersom han bjöd mig på resa så tycker han att det är självklart att när han jobbar/är upptagen så ska jag ta hand om honom."min son är bäst i världen".

Jaha, så du fick "betalt" för resan. Känns ju kärleksfullt... inte.

Säg åt honom att ta hand om sin egen son.

So basically ser han dig som en hjälp han kan köpa med resor? Låter ju som en trevlig snubbe, not! Visst att man kan ställa upp ibland men det är inget han ska vänta sig att du ska göra jämt och ständigt. Han är huvudansvarig för sin son och ska vara den som tar hand om honom. När han har sonen får han ställa in andra aktiviteter och umgås med polarna. Han låter som en rätt rutten pappa. Jag hade lämnat en sådan osympatisk person.

Han låter som en idiot.

Det är vidrigt med " pappor" ( mammor också ) som inte tar ansvar för sina barn utan dumpar över ansvaret på den aktuella partnern.

Det är tydligen helt okej att strunta i sina barn som bioföräldrar enligt vissa , men bonusföräldern är givetvis hemsk om hen inte alltid vill vara med barnet.

Det har ingenting att göra med barnet , utan hans brister som pappa.

Typiskt. Förväntar sig att du gör detta för att du älskar pojken. Väldigt behändigt. Då behöver han ju inte be dig att hjälpa honom. Sen, den dagen då du har annat för dig får du det slängt i ansiktet, "jaså, älskar du inte mitt barn"...
I den ideala världen vill du vara med barnet, och i den ideala världen förstår pappan att vara tacksam för allt som du hjälper pappan med. För det är inte självklart att du ska göra det. I en mer realistisk värld ser pappan att du hjälper honom med hans barn och tackar dig för att du hjälper till. Och om man inte känner för att hämta hans barn från skola eller fritids, ja, då är det ju ingen större skillnad ifrån om han hade levt som ensamstående. Och man vill väl hoppas att ert samliv inte hänger på om du tar hand om hans barn eller inte...
Jag vill dock påstå att detta är en väldigt vanlig reaktion hos en förälder, det är inte lätt att vara ensamstående, även om det "bara" är varannan vecka, klart man önskar att det ska finnas någon annan som bara vill ta hand om ens barn så man inte är ensam. Men det ansvaret måste han nu möta upp helt på egen hand.

Eftersom vi bråkar om detta så påverkar det vårat förhållande."Vi ska hjälpa varandra,jag hjälper ju dig,han är så fin,vad har han gjort.Men mitt problem är att han vill inte förstå mig och han vill att jag går efter hans pipa.

Har du sagt det så till honom då? "Du vill inte förstå och du vill att jag bara ska göra det som passar dig. När jag säger det inte passar/jag har andra planer eller jag vill inte, då slänger du mig i ansiktet "älskar du inte min son?" Älskar DU inte din son, kanske jag borde fråga, så lite tid som du ägnar på honom, utan vill att jag ska hämta/lämna och fixa andra saker " (typ så, eller: )

"Du försöker ge mig dåligt samvete genom att varje gång, säga att jag inte älskar din son om jag inte ställer upp. Det är fult gjort av dig att försöka vinkla frågan till något den inte handlar om, när den nämligen handlar om att det är du själv som får det väldigt bekvämt varje gång jag hjälper till, och jag har hjälpt till mycket under åren så du har viss blivit bekväm och tar det för givet"

Ja det där är svårt. Lätt att den som är förälder tar det som att man inte tycker om barnet för att man inte ställer upp hela tiden. Men det har inget med saken att göra... Jag gillar min sambos barn och jag kan erbjuda mig att göra vissa saker men han tar aldrig det för givet precis som jag inte tar för givet att ha ska göra en massa för mina barn. Det är trots allt den biologiska föräldern som har det yttersta ansvaret...

Min sambo är bortrest i jobbet lite nu och då och infaller det på hans barn vecka och då är barnen här med mig för det är ok för mig men nu vet han att jag är helt slutkörd och vår gemensamma är sjuk så nu har han ordnat så hans barn är hos sin farmor istället så att jag får en chans till lite lugn och ro.

Kanske ni ska prova familjerådgivning ifall han är svår att prata med? Det kan många gånger underlätta att få hjälp att föra samtalet och att bli tvingad att lyssna och tänka efter.

Från en som kastade bort en stor del av sitt liv på ett sådant förhållande: LÄMNA den egotrippade karlsloken! Det kommer aldrig bli bättre och du kommer att känna dig mer och mer utnyttjad och värdelös.