Jag undrar hur adoptioner utan organisationer går till.
Detta mest för att adoption med organisation tar sån himla tid!
Jag tänkte fråga litegrann huruvida en adoption utanför organisationer går till, kan detta ske i Sverige?
Alltså jag tänker mig tex en graviditet där det inte var planerat eller där bio föräldrarna inte vill ha barn.
Vore det då så hemskt att överlåta barnet till någon som verkligen vill ha barn?
Det går inte att bara överlåta barn hur som helst. Adoptivföräldrar måste utredas och få medgivande från socianämnden. Man KAN adoptera utan en adoptionsorganisation, men det kommer troligtvis inte öka din chans att adoptera. Det är inte adoptionsorganisationen som gör att det tar lång tid att adoptera, det är framförallt processen (utredning och dyl.) samt bristen på barn att adoptera som gör att det tar lång tid. Faktum är att du nog har ännu sämre chanser i Sverige, då det är väldigt få barn som adopteras i Sverige varje år (speciellt som inte är närståendeadoption). När det väl sker så vänder sig socialtjänsten ofta till personer som redan fått medgivande från socianämnden - vilket tenderar att vara de som blivit utredda för att kunna ställa sig i adoptionskö utomlands och därmed troligtvis faktiskt använt sig av en organisation.
För de flesta av oss är så kallad enskild adoption (utan auktoriserad adoptionsorganisation) inte laglig. Undantag gäller om du själv eller din partner kommer från ett annat land och ni adopterar från det landet. Enda undantag i övrigt är om du redan har en personlig relation till barnet. Det finns t ex de som flera år i rad haft ett sommarbarn från något land i Östeuropa, oftast ett barn på minst 8-10 år som bor på barnhem. Till slut har familjen fått lov att adoptera just det barnet.
Svenska adoptioner sker, som redan skrivits, till personer/par som redan är utredda för utlandsadoption. Om barnet som ska adopteras bort finns i en större stad brukar man ofta välja en ny familj som är utredd där. Mindre kommuner brukar be någon annan kommun om förslag på lämpliga nyutredda föräldrar, detta för att inte den biologiska mamman/familjen ska riskera att möta barnet ute och rentav kunna räkna ut vilket barn det är. Jag vet ett par fall där någon skrivit till så gott som samtliga kommuner i Sverige och efterlyst ett svenskfött barn att adoptera ? och fått napp. Tror dock inte att det går snabbare. Lika många utredningar som ska göras och sedan ska man hitta ett barn, vilket kan ta tid. Till slut ska den biologiska mamman ha tre månader på sig att eventuellt ångra sig. Jag tror inte att någon väljer den vägen för att spara tid. De fall jag känner till har handlat om människor som inte får adoptera från andra länder av något skäl som vi i Sverige inte tycker spelar någon roll.