Vill ha kontakt med er som sedan länge lever i 100 % ofrivillig barnlöshet

Jag finns här, men jag pysslar med ivf nu så jag kanske inte är den du letar efter?

Jag och min sambo har försökt i 1 år och 7 månader. Har lyckats bli gravid 1 gång (i mars detta året) men slutade i missfall i början på maj. Väntar just nu på att äl ska komma men känns som det tar evigheter.

Vet inte om jag passar in i det du beskriver?

Inte meningen att låta så strikt. Är bara så trött på alla trådar om ofrivillig BARNLÖSHET där de som faktisktHAR barn skriver eller där de som kämpat för att få barn och nu har sitt lilla underbara älskade lilla knytte.

Jag håller själv på med IVF men känner inte så stort hopp. Därför vill jag inte hoppfullt följas åt och prata om varje steg. Vi har försökt att få barn i 5 år. Fått flera missfall varav det senaste i femte månaden. Mina tankar just nu handlar inte smycket om att få barn, utan hur livet sk bli utan. Vad ska jag fylla det med? Kommer mitt liv vara fattigare än andras? Vem ska jag vara? Vem blir jag i alla sociala sammanhang där alla andra har barn? Kommer jag att vara ensam som gammal?

Har ni sånna funderingar? Eller har ni andra tankar?

Förresten så är det första gången jag skriver på familjeliv, så jag ber om ursäkt om jag skriver lite knasigt :)

Jag har försökt fem år totalt. Förut kände jag mest hopplöshet, men inte just nu, så jag tänker inte på hur mitt liv ska se ut utan barn längre. På nåt vis känner jag nu att det skulle bli ett bra liv oavsett, men väljer att vara väldigt här och nu. Jag tänker inte så mycket på en framtid med barn heller, men det händer ibland.

Som sagt. Jag tar några dagar eller veckor i taget just nu och det har visat sig vara det jag mår bäst av.

Så det kan inte inge hopp att en sån som jag lyckades efter drygt 10 år och 4 missfall? Du vill inte höra solskenshistorier alltså? Om inte önskar jag bara lycka till!

Till: Jag är bara jag

Tolkar ditt inlägg som ganska offensivt. Jag bemöter det inte i sak, för jag tycker bara att det är konstigt att du känner att du vill skriva på det sättet.

Och jag tar EXTREMT illa vid mig av vad du skriver! Vi kämpade i TIO år för att få barn!! Jag VET vad ofrivillig barnlöshet är. Vi gjorde 14 IVF:er varav 7 ED utomlands. Jag är ett exempel på att man aldrig ska ge upp! När jag kämpade under alla år tyckte jag det var väldigt hoppingivande att höra om de som faktiskt lyckats och på vilket sätt de lyckats. Att få påhopp av dig tyder på att du är väldigt omogen och extremt missunnsam! Ska aldrig mer önska dig lycka till inte, sköt dig själv du så sköter jag mitt. Mitt lidande var tydligen inget värt för såna om du. Du kanske vill vara värst. Jamen bli det då!

HUR lyckades du få det här till att allt handlar om dig?

Hon behöver uppenbarligen inte höra din historia, respektera det.

OnT: sorry TS jag har ingen erfarenhet att dela med mig av, hoppas ditt liv kommer att vara awesome med eller utan barn.

Jag förstår dig TS. Det kan bli tröttsamt när alla diskussioner handlar om nästa steg i IVF-behandlingar och "solskenshistorier". Jag upplever att det parallellt behövs utrymme för att diskutera tankar om hur livet utan barn kan se ut och hur det går till att mentalt ställa om från barnlängtan till att acceptera att leva utan barn. Det skulle nog hjälpa många. Det är som att ofrivillig barnlöshet är tabu även bland ofrivilligt barnlösa... 

Håller med fullkomligt.

För något år sedan blev jag arg på att behöva stå ut med alla solskenshistorior som kom så snart jag berättade/skrev om vår barnlöshet. Jag sa hellre inget, inte för att jag inte ville berätta, utan för att alla verkade tycka att det var så givet att ALLA lyckas få barn på ett eller annat sätt. Gärna efter att ha gett upp för länge sen, eller haft tusen missfall, eller adopterat.

Alla får inte en solskenshistoria. Så är det. Och jag kan vara en av de som inte får det. Det måste få vara okej att vara ledsen över det och att tänka på hur livet skulle se ut då. Och slippa att folk som "jag är bara jag" blir arga över att man "ger upp" och inte själv vill må dåligt i tio år. Jag är ledsen att du fick kämpa så länge, "jag är bara jag", det är jag verkligen. Men det betyder inte att alla måste vilja lyssna på din historia, vad de än pratar om. De som lyckats glömmer ofta snabbt hur mycket det känns som att nån gnuggar in salt i såren när den hoppfulla historien kommer. De minns inte lidandet och sorgen som vaknar av deras historia.

Eriksdotter, jag förstår dig helt och absolut. Ingen ska behöva ta åt sig för att man inte är särskilt sugen på att diskutera sin ofrivilliga barnlöshet med människor som redan fått ett barn eller bara försökt 6 mån. Jag och min man har försökt få barn i 2 år och det har inte hänt någonting alls för oss än så länge.

Gick precis genom en äggledarspolning så hoppet finns ju alltid kvar att det skulle kunna ge resultat.
Har du gjort en full utredning?

Sorry, läste nu att du var i gång med IVF, missade tydligen det.

Jag tror att livet kan bli precis lika fullkomligt och lyckligt utan barn, det handlar väl om vad man väljer att fokusera på. jag tycker det verkar som att samhället har förändrats en del (iaf i storstäderna) där det visst är helt ok att inte tycka att barn är meningen med livet och att var och en får bestämma själv hur man vill ha det.

Försök att inte umgås med folk som hela tiden pratar om sina barn (på ett sätt som att det är självklart att alla vill/borde skaffa barn, välj istället umgänge från intressen som ligger utanför barn-livet)

Jag är själv trött på att många av mina vänner som har barn tycker att det är helt OK att fråga när vi ska skaffa... maken till okänslighet får man leta efter... vi har valt att inte gå ut och berätta för världen att vi vill / försöker skaffa barn, men alla är ju olika.

Jag tror tyvärr att det kan vara svårt att ha ett forum för permanent ofrivilligt barnlösa eller för de som funderar på om det verkligen är värt att försöka mer här. Som tidigare skrivits i denna tråd så har nog även ofrivilligt barnlösa så svårt att tänka sig att den där ofrivilliga barnlösheten kan bli permanent för vissa och kanske för en själv. Då tycker många, i all välmening, att det är okej att komma ännu en solskenshistoria/tips osv. Så jag tror tyvärr inte det kommer få vara en fredat forum här. Även om jag tror att der finns stort behov av forumet. Däremot vill jag tipsa om Andra sidan tröskeln. Där finns ett slutet forum för personer i samma sits.

Många tror tyvärr att om man bara kämpar tillräckligt hårt går det tillslut. Men sanningen är att 1 av 3 par som gör IVF faktiskt kommer stå utan barn efter 3 hela försök. Det är många. Alla har inte ork, tid eller ekonomi att fortsätta försöka. Att som förredetta/nyligen diagnostiserad med ofrivilligt barnlös ge tips/solskenshistorier till de som tänker på den permanenta barnlösheten är som de tips man kan få av icke ofrivilligt barnlösa hur man ska ha sex för att lyckas bli gravid själv. Det gör ont! Vi kvinnor måste börja hjälpa och stötta varandra och tänka till innan man gör någon en sådan stor björntjänst. Ibland är det bäst att bara vara tyst och acceptera att man inte kan laga allt som är trasigt.

Jag önskar dig stort lycka till i alla fall. Tipsar som sagt om Andra sidan tröskeln (googla). Där är ett fredat forum.

Tänkte egentligen skriva till dig privat men ser att du har tagit bort ditt konto, hoppas du går i och läser ändå.

Stor kram!