Lofers skrev 2017-05-31 18:24:06 följande:
Jag förstår dig TS. Det kan bli tröttsamt när alla diskussioner handlar om nästa steg i IVF-behandlingar och "solskenshistorier". Jag upplever att det parallellt behövs utrymme för att diskutera tankar om hur livet utan barn kan se ut och hur det går till att mentalt ställa om från barnlängtan till att acceptera att leva utan barn. Det skulle nog hjälpa många. Det är som att ofrivillig barnlöshet är tabu även bland ofrivilligt barnlösa...
Håller med fullkomligt.
För något år sedan blev jag arg på att behöva stå ut med alla solskenshistorior som kom så snart jag berättade/skrev om vår barnlöshet. Jag sa hellre inget, inte för att jag inte ville berätta, utan för att alla verkade tycka att det var så givet att ALLA lyckas få barn på ett eller annat sätt. Gärna efter att ha gett upp för länge sen, eller haft tusen missfall, eller adopterat.
Alla får inte en solskenshistoria. Så är det. Och jag kan vara en av de som inte får det. Det måste få vara okej att vara ledsen över det och att tänka på hur livet skulle se ut då. Och slippa att folk som "jag är bara jag" blir arga över att man "ger upp" och inte själv vill må dåligt i tio år. Jag är ledsen att du fick kämpa så länge, "jag är bara jag", det är jag verkligen. Men det betyder inte att alla måste vilja lyssna på din historia, vad de än pratar om. De som lyckats glömmer ofta snabbt hur mycket det känns som att nån gnuggar in salt i såren när den hoppfulla historien kommer. De minns inte lidandet och sorgen som vaknar av deras historia.