Morsdag! Hur står ni ut?!

När det gäller mors dag håller jag med om det Alex Schulman skrev i sin krönika; det är barnen som ska fira sin mor och inte pappan som ska fira sin fru. Så innan ditt barn är äldre blir det inget firande, om du inte lyckas få din sambo/man att sköta det i barnets ställe.

www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/vart-protestrop-ska-bli-du-ar-inte-min-mamma/

För dina födelsedagar mm får du antingen ge tydliga instruktioner (där du då ändå i princip firar dig själv) eller acceptera honom för den han är. Förhoppningsvis har han några goda sidor?

Han kan visst han bryr sig inte tillräckligt. Han kan ha påminnelser i telefonen med tydliga instruktioner om hur han ska fira dog

Jag tycker denna typ av dag är ganska tramsig, visst är det kul att barnen har gjort en teckning nu när de blivit större - men att min man ska uppvakta mig just idag avstår jag från - nu är han bra på uppvaktning i vardagen - men att tvinga fram det hos min partner förstår jag inte poängen med antingen gör han det av sig själv eller inte....

Det är mors dag. Jag är inte mamma till min man och förväntar mig således inget av honom. Jag fick ett gulligt sms av min ena dotter imorse, det gjorde min dag

Din man ska inte fira dig, däremot bör han påminna barnen om att fira dig. Däremot så tycker jag att det är bedrövlig när partnern inte tycker det är viktigt att fira födelsedagar om man själv vill bli firad. Jag har i över 30 förklarat för min man att JAG vill bli firad och att JAG älskar att få födelsedagspresenter. Men han tycker inte set är viktigt och då får inte jag något. Jag firar inte honom längre eftersom han inte bryr sig, men jag bryr mig och jag vill bli firad. Han svar är att, det är bättre att jag själv köper vad jag vill ha. Men det kan jag ju göra alla andra dagar på året. Vad han inte tycks förstå är att jag inte bryr mig om dyra presenter. Jag hade jublat över en blombukett eller över ett kort. Jag köper en stor bukett rosor till mig själv var fredag det är de enda blommor jag får.

Jag tror att du har missuppfattat hela grejen både med födelsedagar, alla hjärtas dag, morsdag och dyl.

Det är faktiskt tanken som räknas, att ens respektive har försökt är det som betyder något!! Skulle det vara bättre om din resp. Struntade helt i dagen? Sen att du gör så att han mår dåligt över det hela för att du tycker att det var misslyckat, gör det saken bättre??

Jag har tre barn dom är 5år, 2 år och tre veckor och ärligt talat så är jag glad bara att dom kom och väckte mig imorse och att stora tjejen fick följa ensam med sin far och stolt välja en grej själv. Sen fick jag en grej, jag tror att han ville ha själv... men som sagt, användbar är den absolut och jag uppskattar att han försöker!! Jag får sällan något jag hade valt till mig själv, men jag anser att det är så det ska vara med att bli firad. Man ska inte få saker man vill ha, utan saker som de tycker att man ska få. Och dessutom så tycker jag att det är + i kanten om man ägnat en tanke bakom det hela.

Försök att uppskatta din man och ditt barn och se allt krimskrams runtom som en bonus, ta inte livet och dina respektive för givet utan njut och uppskatta att du har just dom i ditt liv! Försök att vända och se det positiva i saker och ting istället för enbart det negativa, det mår ingen bra av.

Jag har helt enkelt accepterat att min man har en massa andra fina sidor, som jag älskar honom för, men att uppvakta/fira är inte hans starka sida. Han glömmer och missar. Om jag vill bli firad vet jag att jag får styra upp det själv, inklusive att köpa presenterna... Men han har andra sätt att visa sin kärlek på!

Det är väl bara att anordna ett kalas om du vill bli firad, eller? 

Alla hjärtans dag har jag aldrig firat med någon partner. Min dotter är bara två så jag har inte hunnit med så många mors dag, men ser det inte som partners jobb att fira mig. Förra året fick jag ett mail, fast på fel dag då det är en vecka tidigare i de flesta andra europeiska länder och min kille är inte svensk. I år är han bortrest under rätt helg, alltså i dag och jag har inte hört något från honom. Det är inget jag tänkt på. Jag gratulerade min mamma, tror knappast att hennes partner gjorde det. 

Vi är kanske extrema åt andra hållet men vi firar ingenting och köper inget till varandra. När mannen fyllde 40 fick han iofs en grej, men han valde det själv och så köpte jag det. Jag tycker det är skönt, har aldrig gillat att fira och tycker det är lite fånigt att vuxna människor vill bli firade och få presenter. Finns väl andra sätt att visa sin kärlek tänker jag. 

Min fru är inte min mamma, men hon ÄR mamma till våra barn, en fantastisk mamma dessutom. Varför skulle jag inte hylla henne för det?
Barnen firar också förstås, det ena utesluter inte det andra. 

Man kan ju bli firad/uppvaktad utan kalas? En blomma, en fin frukost eller bli bjuden på middag?