Barnen varje helg?
För två år sedan träffade jag min nuvarande sambo som bodde i en ort ca 5 mil från mig. Det dröjde inte länge fören jag blev gravid och han ville absolut inte ha fler barn. Jag fick välja mellan honom och barnet. Jag valde barnet då jag absolut inte kunde tänka mig abort. Efter mycket upp och nedgångar flyttade jag till hans ort för att försöka. Vi flyttade från våra lägenheter in i ett hus vi hyr. Min sambo jobbar natt och har sina andra två barn (4-6 år) varannan vecka. Två vardagar i veckan har jag själv hand om alla 3 barn då han jobbar ganska lite på sina barnveckor och mer de andra. Jag är nu mammaledig och har min fasta tjänst i min gamla ort där även sambon jobbar. För att få ihop vardagen kommer jag var tvungen att byta jobb när jag ska börja jobba heltid nästa år. Det är lättare för mig inom mitt yrke att hitta jobb än för honom. Jag har under tiden jag bott här känt mig ganska isolerad då jag har en bit till vänner och familj och längtar "hem" nått otroligt mycket. Samtidigt älskar jag min sambo och vill att min son ska få växa upp med honom och hans syskon.
Nu har barnens mamma fått för sig att flytta till annan ort och att barnen ska pendla till skola och förskola. Vi själva kommer vara tvungna att hitta nytt boende då han som vi hyr av ska sälja huset vi bor i. Allt känns som en stor ända röra. Jag tycker synd om barnen som ska behöva flytta runt och flänga fram och tillbaka som de gör. Redan efter två dagar när de vart hos oss frågar de äldsta barnet "är det mammas tur nu?"
Jag gav som förslag till sambon att vi kan ha barnen varje helg istället (trots att han jobbar varannan helg) vilket ger oss möjligheten att flytta till den ort vi egentligen vill bo på och som vi jobbar i. Det skulle bland annat innebära att vi slipper pendla, byta jobb och få ett socialt liv samt att barnen får en fast punkt. Han tyckte det var en dålig idé, då han vill vara en del av hela barnens liv och ingen "helgpappa". Samtidigt är han rädd att förlora barnen. Han skulle hellre se att barnen bodde hos oss på veckorna i så fall, detta skulle mamman dock aldrig gå med på. Jag känner mig otroligt splittrad i allt. Jag vill bara att alla ska ha det bra, men samtidigt vet jag inte hur mycket jag orkar offra av mig själv för att orka och hålla ihop. Hur ska jag tänka? Är varje helg en dålig idé? Vad hade ni gjort i min situation?
