Vi med problem med stark ångest, ska vi stötta varandra?

Så var den här igen, ångesten. Den som tar över allt och liksom får mig att bli övertygad om att jag aldrig kommer att må bättre igen. Plötsligt känns allt totalt övermäktigt och inget är roligt. Som från en dag till en annan. Vill fly för att komma undan, men ångesten biter sig fast. Jag vet att jag inte ska försöka fly eller kämpa emot, men det är verkligen lättare sagt än gjort. Jag har varit med om det här många gånger förr genom åren, även om det ibland kan gå långa perioder då jag är stabil, men ändå är det som att jag faller ner i ett avgrundshål varje gång. Det värsta av allt är att vakna av ångest på småtimmarna och inse att nu väntar en ny fruktansvärd dag att ta sig igenom. Livet, som för bara några dagar sedan kändes härligt och stabilt känns nu som ett straff. Och det dåliga samvetet gnager hela tiden. Varför mår jag såhär när jag har så mycket positivt i mitt liv?!

Ja, jag skulle nog kunna skriva en hel bok om det här. Men anledningen till att jag skriver här är att jag vet att det finns så många andra med liknande svårigheter. Och jag tycker att det är så skönt att kunna prata med personer som verkligen förstår hur fruktansvärt ångest kan vara. Så, är det någon som har lust att följas åt ut ur ångesthelvetet?