Kommer jag ångra mig senare i livet att jag inte skaffar barn?

Bara du kan svara på det. En del ångrar sig och en del inte.

Tänkte om andra hade erfarenheter :)

Bara du kan svara på det men jag är glad att jag har barn.

Tänkte som du fram tills för nåt år sen då.jag plötsligt fick värsta moderskänslorna. Är 33 nu och väntar bebis. Så det kan vända plötsligt, men behöver inte.

Skaffa inte barn för att du tror du vill utan för att du faktiskt vill ha barn. Livet är inte sämre utan barn utan det är en större frihet. Det finns de som ångrar sig och de som inte ångrar sig.

Är din prioritet att bli rik på pengar så ska du glömma detta med barn. De är verkligen inga sparbössor . Men känslomässigt blir livet lite fattigare kanske jag skulle tycka. Å andra sidan så blir livet otroligt inrutat med dagislämningar och hämtningar, föräldrasamtal, pysselkvällar etc.

Det handlar om prioritet.

Skulle du bli oplanerat gravid inom några år, skulle det vara katastrof i ditt liv eller skulle det lösa sig?

Eftersom du ändå funderar på OM du skulle ångra dig så måste ju ändå tanken nånstans finnas?

Om du blir kär en dag och faktiskt hittar en stabil partner kan du definitivt börja känna längtan efter ett barn.

Har två i min närhet som stämmer in på dig. Båda ville inte ha barn alla. Levde livet som singlar och trodde att de alltid ville ha det så. Sen när de båda närmade sig 38 kom de på att de visst vill ha barn. Nu har de försökt i 5 år. Båda har varsitt missfall och båda mår rent ut sagt skit. Ja de ångade sig. Grovt. Men om du gör det kan ingen veta.

Personligen skulle jag aldrig någonsin vilja leva ett helt liv utan barn då det är det största och mest värdefulla man kan få i livet. Men det är jag.

En bekant ville vid 30 inte ha barn, tyckte barn var rätt jobbiga och "onödiga". Nu, snart 10 år senare, ska hon genomgå assisterad befruktning då barnlängtan växt sig enorm. Hade någon sagt det till henne för 10 år sedan hade hon tittat på oss som om vi inte var kloka.

Jag förstår inte riktigt hur du menar. För det första hör man som frivilligt barnlös mängder av kommentarer av typen "Du kommer att ångra dig" eller historier om hur människor ändrar sig. Det och den starka normen att "alla" vill ha barn gör att det för många är omöjligt att inte grubbla över sin bristande längtan. För det andra är det väl inte konstigt att reflektera över stora val i livet, oavsett vad de handlar om?