Kroppen känns, om man bara känner efter. Vi har egentligen alla ont hela tiden, men de sensoriska intrycken blockeras på hjärnstamsnivå, precis som känslan av mobilen i byxfickan, klockan på handen osv blockeras. Det är därför man känner av mobilen när man just lagt ned den och till och med kan tycka att den känns obekväm i fickan, för att en halvtimme senare inte känna av den alls och undra var man har lagt den. Det är också därför man kan bli illamående när någon i ens närhet blivit magsjuk eller ibland till och med få ont där någon annan har ont. Och det är därför många människor får ont i hela kroppen när de är trötta. När vi tillåter oss själva att känna efter, eller när hjärnan inte orkar motverka intrycken, så försvinner blockeringen och vi känner av kroppen.
När det gäller livmoderslemhinnan så vet du säkert att den växer med menscykeln. Den sista veckan är den som allra tjockast, ca 6-8mm mot 1-3 mm ett par veckor tidigare. Denna nya vävnad har rikligt med kärl, men nerver växer extremt långsamt och hinner inte bildas på så kort tid. Man kan således få en blödning när embryot implanterats, men att känna själva implantationen är inte möjligt. Däremot kan man förstås känna att det spänner och trycker i magen, bara man känner efter.