Meylie89 skrev 2017-05-01 16:24:56 följande:
Kul att du vill följas åt!
Vår tanke var egentligen att vänta tills nästa månad för att kroppen skulle återställa sig men med så här starka ÄL känningar o positiva test så vågar vi inte låta bli nu.
Tråkigt att läsa om dina missfall! Vet precis hur det känns, och trots att jag ännu inte är gravid så finns där en ständig oro.
Vi planerade syskon redan i början på förra året, men efter ca fem månaders försök så la vi det på is. Vi var nog helt enkelt inte mentalt redo, varken för graviditet, barn eller ev bakslag.
Hade en rätt tuff förlossning med sista barnet. Gick väldigt fort och hjärtljuden sjönk drastiskt på slutet. Slapp kejsarsnitt och klocka med hade 4 barnmorskor som fick hänga över mig och hjälpa till att trycka ut barnet. Mig påverkade det inte så mycket, men tror det tog hårt på sambon som stog hjälplös bredvid. Allt gick ju bra tillslut om en dock lite dramatiskt!
Låter nästan lite som förlossningen med sonen, men för min del var det inte fullt lika dramatiskt. Lång tid tog det, men när krystvärkarna körde igång gick det väldigt fort. Märkte inget på hjärtljud eller något sånt alls, men sonen kom ut blå och så gott som livlös. Så de fick springa iväg med honom direkt och maken följde med.
Har inte varit med om missfall tidigare som jag vet om. Kanske är att det gått lite för lätt den här gången. Sonen tog 17 månader att få till och nu har vi hunnit med en kemisk och ett missfall på 3 månader.