Behöver råd!
Jag behöver råd! Hur hade du/ni gjort? (Långt)
Har en dotter på snart 12 år. Hennes pappa (kallar honom X) separerade när hon var ca 6 månader. Redan då visade han att han var omogen, skrek hon bad han henne hålla käften och skulle tapetsera rummen med äggkartonger så man inte hörde henne osv osv.
Han har aldrig visat något intresse för henne enligt min mening, aldrig varit på utv samtal föräldramöten, uppvisningar. Han svarar inte på sms mer än när det behagar honom. Är det något han inte vill blir det ett nej på sms sen inga mer svar.
Vi gick på samarbetssamtal för ca 1 1/2 år sedan bla pga att han vägrade skriva på pass till henne. Han blev tvungen att skriva på i tingsrätten. Han har haft varannan helg vilket vi har avtal på.
Min dotter visade mer och mer för ca 1 år sedan att hon mådde dåligt innan hon skulle på umgänge och efter hon varit där. För 6 månader sedan gjorde kuratorn på skolan en orosanmälan eftersom det kommit fram att pappa och hans sambo straffade min dotter med att skrubba rent duschen och vid ett tillfälle fått rengöra toaletten från kiss som de beskyllde henne för att ha kissat utanför vilket hon hävdade att hon inte gjort.
Vi gick då redan på samarbetssamtal igen eftersom han vägrade hämta vår dotter en kvart senare på fredagen eftersom hon har träning och tog henne aldrig på matcher på hans helger vilket gjorde att min dotter inte ville ha någon träning alls. Hade jag tagit upp något med honom som han inte gillade svarade han negativt på mina sms men tog upp det med vår dotter vid hämtning och skickade svar och kommentarer till mig via henne.
Orosanmälan ledde till en utredning och utredningen ledde till ett par punkter som familjerätten som håller i våra samarbetssamtal skulle ta tag i. Bla att lära X att uppfostra vår dotter på alternativa sätt.
Jag har en advokat sen första gången vi gick på samarbetssamtal. Jag har bett henne om råd i detta och hon vill att vi ska vänta tills X vill ha verkställighet av avtalet eftersom han inte träffar henne alls nu. Har inte gjort på 6 månader. Han gör inga ansatser till det i heller. Advokaten rådde mig att göra såsom utredningen kom fram till. Att gå på de möten som jag ska för att få råd och stöd att stärka min dotters självkänsla efter den behandling hon fått. Det gör jag.
Samarbetssamtalen ligger på is nu under utredningens gång. De gick inte bra alls i vilket fall som helst. Varje samarbetssamtal har bestått av att familjenehandlarna har förklarat för X att det är viktigt att han ser vår dotter och lyssnar till hennes behov. Till mig har de sagt att de är osäkra på om X inte vill eller inte kan se vår dotters behov.
Vad hade ni gjort? Gått vidare och krävt ensam vårdnad? Ensam vårdnad tänker jag på då vi inte kan samarbeta, han agerar som att han har ensam vårdnad, vägrar han något så får jag inte tag på honom på något sätt. Hans vilja är vår lag typ. Vår dotter vill inte träffa honom alls just nu och ska det bli ett umgänge vill hon max en gång i månaden. Han har inget engagemang alls. Han har skickat 2 sms till henne på 3 månader. Annars har de inte haft någon kontakt alls.
Ge mig råd snälla! Vad hade du gjort?