Hur gör ni när er tonårsdotter träffar nya killkompisar?

Jag har igen tonåring än, så jag vet inte vad som är "normalt", men jag tycker att det låter som att du har en bra strategi. Tyvärr finns det ju många på nätet som inte är den de utger sig för att vara. Och när de är så unga som 13 tycker jag att din syn är helt rimlig. Om några år kanske det kan "räcka" att hon träffar nya bekantskaper tillsammans med en kompis, och alltid på en allmän plats och inte följa med någon hem eller liknande.

Jag hade nog gjort likadant i början även om barnet skulle träffa någon som var ne tjej, jag hade även förklarat varför för mitt barn. Man vill ju försäkra sig om att det verkligen är Kalle / Karolina 13 år som kommer och inte Johan 35 som istället dyker upp.

Jag tycker 13 år är för ungt att träffa killar , och är väldigt försiktig och vaksam över vad som sker över de olika sociala medierna. Killar/män skickar dicpics, snackar nedvärderande , ber att hon ska skicka "sexiga" bilder , kommenterar utseende och jämför tjejer för att på så sätt få henne att visa mer eller säga att hon är för tråkig.

Detta har hänt min dotter och vi har nyligen upptäckt det, trodde vi hade en öppen relation där hon kunde berätta allt, men tyvärr visade det sig vara fel. Däremot pratade hon med sina kompisar, och dom höll på/håller på med exakt samma sak.

Så allt jag säger är att vara försiktig , ha full koll på vilka hon har kontakt med och även vad dom pratar om.

För en 13-åring är det där inte alls överdrivet, tvärtom visar det att du bryr dig, men ändå litar på hennes omdöme genom att

1. Faktiskt tillåta såna möten.

2. Lämna dem ifred när du kollat läget.

I framtiden kommer det förhoppningsvis leda till en trygg tjej som själv tänker över risker och backar om något känns fel. Du lär henne ett sunt beteende och genom att låta henne göra sånt under trygga förutsättningar kommer hon inte vara oförberedd och osäker på om en situation "kanske ska vara såhär" den dagen hon ska ut och träffa folk på egen hand.

Tycker det låter som du hanterar det bra. Mina föräldrar förbjöd mycket när jag var ung och jag gjorde ju såklart det mesta ändå. Skillnaden mellan mig och kompisarna som inte förbjöds var att kompisarna ringde sina föräldrar om något hände vilket jag aldrig skulle gjort eftersom jag då skulle varit avslöjad med att göra sådant jag inte fick. Kände även länge att jag inte klarade av saker själv eftersom jag inte fick tillit av mina föräldrar i tonåren. Så att förbjuda tror jag inte på! Som ovan skrev, du kollar läget och låter dem sedan vara ifred men finns tillgänglig vilket låter rätt ultimat :)

Tack för era svar

Jag känner inte igen det här alls! Jag har en 14-årig son. Jag skulle aldrig låta han träffa någon som han hittat på nätet. Jag låter inte ens han ha kontakt med okända på forum. Han chattar med andra medspelare online ibland men då har han ett anonymt nick. Värsta hönsmamman jag är då! Är detta verkligen vanligt att så unga träffar nya kompisar på nätet?!

Jag känner inte heller igen att det skulle vara det nya normala sättet att träffa kompisar på...

Mina barn (15 & 17) är iofs aktiva på olika sociala forum, men de har mest kontakt med folk de redan känner, men även med kompisars kompisar. Jag tror att sonen lärde känna någon kille via ett data spel för något år sedan, som han sedan träffade på Dreamhack, men det är den enda sådana händelsen.

Jag tycker att du hanterar det bra, men funderar lite över att hon över huvud taget söker kontakt med okända via nätet. Har hon svårt att hitta kompisar annars? Har hon några fritidsaktiviteter? Känns det som att kontakterna är för att hitta flick/pojkvän eller har de ett gemensamt intresse som de träffas kring? Jag tycker att hon är lite ung för att aktivt leta pojkvän...

Hon har inga direkta kompisar hon umgås med på fritiden bara i skolan som hon har en. Det är mer kompisar hon söker inte föhållanden. Hon har provat olika aktiviteter men inte hittat något hon tycker är roligt. Hon ska byta skola i höst just pga få vänner i skolan och inte trivs pga det.

Ok, vad jobbigt! Att leta nya vänner på nätet tror jag inte är så bra för självkänslan, vilken jag antar att hon snarare behöver höja... Man blir bedömd på olika sätt och råkar ut för en del som är otrevliga. Man jämför sig med andra, och de i sin tur visar ju bara sina bästa sidor, så det slutar ofta med att man bedömer sig som fulare, fattigare, tjockare osv än alla andra. 

Svårt för dig, men försök hjälpa henne att hitta intressen och fritidsaktiviteter. Och stärk självkänslan. Någon föreslog scouter/strövare, vilket jag också tror kan vara bra. Yoga kanske? (ev. ni tillsammans?) Ibland anordnar kommunen eller studieförbund tex skrivarskola, teatervecka, målarläger, tjejhelg osv. som kanske kan passa?