Skadligt för barn med särboskap?

Min flickvän har tvillingar på 8 år som hon har varannan vecka. Vi har under tre år försökt få ihop en fungerande familj men det går inte. Flickvännen och jag har väldigt olika idéer kring hur vi vill att en familj ska vara och fungera och trots att vi båda kompromissat över våra smärtgränser lyckas vi ändå inte mötas i mitten. Jag trivs inte alls i det här "hemmet" där jag inte känner mig hemma och bekväm. Jag har en helt ok kontakt med barnen men vi klickar inte. Vi har bott ihop i ca 2 år.   
Efter att på alla vis försökt att få ihop en familj har vi accepterat att det inte fungerar. Flickvännen har föreslagit att vi ska vara särbos och att jag kommer och hälsar på nån kväll i veckan när hon har barnen.... mer än så orkar tyvärr inte jag och helt ärligt vill jag lägga den övriga tiden på ex mina syskonbarn. Särboskapet vore nog en permanent lösning tills flickvännens barn flyttar hemifrån då jag inte är särskilt hoppfull om att det ska fungera att jag flyttar in i framtiden. 

Tror ni att barnen far illa av att jag som deras mammas partner väljer att inte bo ihop med dem? När de blir större kommer de ju förstå att när de inte är där bor jag och deras mamma ihop (då växlar vi mellan hennes och mitt boende) men när de kommer så bor jag i min lägenhet. Och när de flyttat hemifrån flyttar vi ihop. Jag är rädd för att barnen ska känna sig avvisade. Eftersom jag inte har en nära relation med dem bryr de sig kanske inte om att just jag avvisar dem, utan mer den allmänna känslan av att det finns en person som hellre bor ensam än med dem. Såklart gäller det att när jag umgås med barnen pratar jag med dem och intresserar mig för dem samt behandlar dem med respekt. 

Jag är tacksam för om folk försöker hjälpa genom frågor som rör ex varför saker inte fungerar, vad vi har försökt osv, men det har jag malt med flickvän, kurator och vänner. Så jag vill veta om ni tror att barn upplever sig avvisa och far illa av särboskapet. 

/
Anonym