Exet plötsligt blivit religiös!

Jag både förstår dig och inte förstår dig.
Indirekt låter det mer som att du är bitter över den nya kvinnan och att hon påverkar dina barn. Men jag kan ha fel.

Du skriver att barnen ska få välja själva när dom blir stora men även av din icke-tro blir dom ju påverkade så det är ju samma om du får som du vill.
Är själv ateist och då jag inte tror på Gud eller Jesus eller något sådant så tycker jag inte att nattvarden skulle vara ett problem för mig. Eftersom jag inte tror på det så är nattvarden enl mig enbart vin och oblat och inte Kristi blod o kropp. Dina barn kommer själva att välja sin tro när dom blir stora oavsett om de går på gudstjänster eller ej.

Men ja ditt ex borde tagit upp detta med dig då han vet hur starkt du känner över det hela. Hur du ska agera nu är svårt att säga då varken jag eller någon annan här vet hur er relation är eller hur ni fungerar.
Men tänk igenom saken och kom fram till exakt vad som stör dig i det hela och ta sedan en saklig diskussion med ditt ex om det.

Jag har aldrig haft direkt problem med den nya kvinnan innan. Mitt ex har varit "pain in as" sen den dagen jag dumpade honom. Anledningen till att jag dumpade honom var ju att han struntade i sina barn och mig i stort stycke.

Hur menar du nattvard ska påverka dina barn negativt?

Vilken kyrka handlar det om? Om det inte är jehovas eller liknande är det ju lugnt. Hur kan sund svensk kristendom skada någon?? Oftast är det ju tvärtom.

Kyrkan vid gudstjänsten tillhör Svenska kyrkan.

Är det sunt att indoktrinera barn i en religion dom inte förstår? Så bara för att han blivit kristen så ska alla i familjen bli det utan diskussion? När man har delad vårdnad så ska man ta gemensamma beslut över stora frågor. Religion är en utav dom. Jag tycker inte det är okej att den ena föräldren kör över den andre föräldern i dom stora frågorna.

Jag tycker inte heller att det är ok att bara ta en annans barn mitt framför ögonen på föräldern och ge det nattvard utan att fråga föräldern om lov först. Barnet i fråga är inte ens medlem av någon kyrka alls.

Det t.o.m diskuteras inom kyrkan huruvida det är lämpligt att ge barn nattvarden eftersom barnet inte är införstådd med religionen. Kyrkan är t.o.m oense om huruvida odöpta konfirmander ska få ta nattvarden.

Får man ens ge nattvard till någon som inte är döpt?

Egentligen inte, dopet är det ena av Svenska kyrkans sakrament och nattvarden är det andra. Dopet ger tillträde till nattvardsbordet. I det här fallet är det nog så att ingen har berättat för prästen att barnet inte är döpt, annars ska prästen efter nattvarden informera om att barnet behöver döpas för att ta del av nattvarden igen.

Som kristen, och förskollärare, skulle jag nog vilja påstå att barn inte tar skada av att vara med på gudstjänster. I min församling har de "Barnens stund" där barnen får gå iväg och pyssla istället för att sitta stilla hela långa gudstjänsten/mässan. Det är en erfarenhet som ger dem ökad kunskap och förståelse som kan hjälpa dem att ta ett riktigt beslut när det blir dags att välja om de vill konfirmeras eller ej.

Angående nattvarden så tycker jag att det är rimligt att prata med barnen. Vad vet de om nattvard, vill de ta emot nattvard? Om barnen inte vill ta emot nattvard eller om de t ex tycker att det är läskigt med Jesu blod, så är ett alternativ att få en välsignelse istället. Då lägger barnet bara höger hand på vänster axel.

Är det obekvämt att komma fram till altaret alls, så ska barnen avstå. Om barnen tycker att det prästen pratar om känns läskigt så tycker jag inte att barnet bör delta på antingen hela gudstjänsten, eller på de delar som känns läskiga.

Jag trodde att endast den som var konfirmerad fick ta emot nattvarden. Gäller inte det längre?

För så små barn måste det verkar rent obegripligt att man ska gå på en gång rad, fram till en person klädd (oftast) en vit klänning som prata om saker man inte förstår. Samtidigt ska man äta ett kex som inte smakar något och man ska dricka en dryck man aldrig har provat innan (vin) som man troligen inte tycker om smaken på (även om man bara får några droppar är det egentligen rätt knäppt att här får man ge barn alkohol) 

Du får prata med ditt ex, det är ju den enda vägen at gå. Påminna om vad ni har kommit överens om tidigare. Sedan tror inte jag heller att barnen kommer blir påverkade av att gå till kyrkan ett par ggr. Men prata med pappan och prata med barnen. 

Nej det gäller inte längre, man behöver vara döpt. 

Oavsett vilken religion man har eller om man är ateist så blir barnet påverkad. Om du inte har tro så blir dom påverkad vad du tycker, barnens pappa har en tro och dom blir påverkad. En annan är ateist och barnen blir på påverkad.

Oavsett vad man tycker själv så blir barnet påverkad. Jag tror inte på Gud och Jesus men har min uppfattning om saker och omedvetetså blir mina barn påverkad av mig. Så då får dom som barn (tills dom förstår själv) min tro och vad jag tycker. De jag vill komma fram till är att dina barn inte väljer som små, utan dom följer föräldrarnas tro och värderingar och du påverkar dina barn med din tro. Barnens pappa påverkar barnen med sin tro.

Dina barn har inget val ännu och ni väljer vägen åt dom. När dom blir större får dom förhoppningsvis sin egen väg och väljer själv vad dom ska tro på.

Själv är jag ateist, men jag tror inte att barn tar skada av att följa med till kyrkan. Svenska Kyrkan är en i mitt tycke riktigt trevlig institution som arrangerar mycket fint för både barn och vuxna. Jag förstår din ovilja inför att "utsätta" dina barn för religion när du själv inte är religiös, men om deras pappa nu börjat tro så kommer tron att vara del av dina barns liv på ett eller annat sätt och det är nog bara att acceptera. Om både du och pappan kan sköta er uppfostran tryggt och förståndigt var för sig på eget håll så ska du se att barnen växer upp till trygga individer med förmågan att tänka själva och fatta egna beslut när det gäller. 

Din beskrivning av exet låter däremot väldigt oroande - manipulativ utan självinsikter som tar beslut över ditt huvud och samarbetar dåligt. Då förstår jag att du är orolig! Men då är det inte religion det handlar om längre, utan en mycket större och svårare fråga: Är han lämplig att ha vårdnaden? Kan han skada sina barn genom att vara en dålig person? Etc. 

Ta dig en funderare om det verkligen är religionen du känner olust inför, eller om det är mannens inflytande på barnen över huvud taget.

(Min pappa som är ateist gifte om sig med en kristen kvinna som tror på gud, spöken, änglar, och en hel massa andra saker som min pappa inte tror på. De har ett gemensamt barn på nio år och det fungerar utmärkt, eftersom båda föräldrarna är vettiga personer. Trygg och glad flicka med kloka tankar om livet.)