Vad ska jag göra?
Har en tvååring ihop med en man som inte klarar alkoholen.
Vi separerade för ca 1 år sedan och har dotter halva tiden var.
I samband med separationen lovade han att inte dricka ihop med barnet. (efter 16 år tillsammans har jag en ganska klar bild av hur drickandet ser ut och hur det brukar kunna bli).
En vecka senare "kände jag på mig" att det inte stod rätt (han hade dotter då) så jag väntade utanför tidigt den söndagsmorgonen.
När jag såg att det lyste knackade jag på. Tog lång tid innan han öppnade och det första jag reflekterade över var att det luktade bakfylla i lägenheten. Han hade då sin "nya" där och dom hade druckit kvällen innan. Den "nya" hade somnat på soffan. Men dom hade inte druckit så mycket! Senare erkände han att dom nog druckit en del iaf.
Dotter var vid tillfället också ganska sjuk, hög feber i kombination med diarré.
Det blev ett besök på akuten. Not om vad som föranledde besökte finns i journalen och omständigheterna kring besöket också.
Detta resulterade i en orosanmälan till soc genom en vårdkontakt jag för stunden hade. Vid det mötet lovade han att inte dricka ihop med dotter. Vi blev också beordrade att gå i familjeterapi.
Ett par månader efter fick jag genom bekant reda på att han drack iaf ihop med dotter. Försökte ta upp detta till diskussion i familjerådgivningen men fick ingen respons från fadern i frågan. Han hade bara druckit EN öl vid några tillfällen. Han kunde minsann klara att göra den bedömningen själv, han drack bara då hon lagt sig och han kunde inte förstå varför jag inte kunde låta honom vara ifred.Då gjorde jag en orosanmälan till soc.
Det mötet slutade med att vi blev ivägskickade lagda i facket "kommunikationsproblem". Jag var så oerhört frusterad!!!!! Ingen lyssnade!
Sedan följde flera månader av besök på familjerådgivningen där jag (så dumt) försökte förklara varför det inte var lämpligt att han drack ihop med dotter. Att det, oavsett vad ha sa, var/är väldigt svårt att känna tillit och tro på honom (en missbrukare lär sig att ljuga för att komma undan. Till slut ljuger man om sådant man inte ens behöver ljuga om, det går liksom av bara farten och jag har lärt mig med åren att se igenom lögnerna).
I vilket fall, jag började acceptera att jag skulle bli tvungen att leva med oron och ångesten det innebär att lämna dotter till någon det inte går att lita på för jag känner ändå att relationen med fadern är viktig. Samtidigt visste jag att det bara var en tidsfråga innan något skulle hända. Och jag fick också ett fantastiskt löfte om att oavsett så skulle han ALDRIG, i relation till alkoholen, utsätta dotter för fara eller risk.
Nio dagar efter det löftet kom han och skulle hämta dotter enligt överenskommelse, i bil. Han var då så bakfull och skakade så kraftigt att jag så fort dom stäng dörren ringde polisen. Dom tog honom och han blåste positivt. Jag är jätteledsen för detta och jätteglad att jag ringde.
Nu är händelsen under utredning på soc och jag vet inte vad det kommer att sluta med.
Jag vill ju bara att han ska sluta dricka när han har/ska ha dotter, men det verkar svårt.....
Jag tänker ställa ultimatum nu. Jag tänker ställa det kravet att jag från och med nu ska vara boendeförälder samt att han får med till buds stående medel bevisa sin nykterhet med leverprov eller dylikt. Har soc de påtryckningsmedel som behövs för att realisera det?
Eller ska jag omgående inleda en vårdnadstvist där kravet skall vara begränsat umgänge p.g.a alkoholen? Det är väl just nu inte bara alkoholfrågan som skaver heller. Jag tror dotter börjar påverkas av de ständiga uppbrotten (börjar bli utåtagerande och faller i gråt hos dagmamman och saknar någon av oss), och pappan är i stånd att flytta ihop med sin nya vilket medför ytterligare uppbrott och ny familjekonstellation med syskon mm.
Ytterligare en aspekt är att jag inte fått möjlighet att bedöma/känna dotters nya styvmamma. Mitt första möte med henne var hon bakis efter ovanstående incident och andra gången var hon också bakis. Så ja, det känn inget vidare det här!
Känner någon stans att jag gett honom fler chanser i det här och jag har också bjudit in de båda ett flertal gånger för att initiera kontakt. För det känns som viktigt att veta att vem hon är, hur dom som par agerar samt vad dom har för tankar om respektives roller i dotter framtida liv. Men det har inte resulterat i något......
Och nu är jag trött och j#2vligt less!