Hur går man vidare?

Låt det ta lite tid och sörj. Det kommer göra ont ett tag och känslorna kommer variera. Sorg, besvikelse, ilska, oro mm. Prata om det. Skriv av dig.

Har förlorat 2 i v 14. Första gången fattade jag inte något, blödde ut det i kopiösa mängder på toa. Andra gången fick jag chansen till att hålla och ta farväl. Sorgen var bottenlös men lyckades ta mig upp, sörja och börja gå vidare igen.

Beklagar ditt missfall och hoppas på ett så snart + det bara går <3

Hej,
beklagar ditt missfall. Det är verkligen så jobbigt.
Ville bara berätta hur det gick för mig efter mitt missfall jag fick 14 januari. Jag plussade igen den 7e februari, alltså inte ens en månad efter. 
Idag sitter jag här i v 13. Alltså går det bli gravid snabbt igen!!! 

Kram och lycka till 

Stackars dig! Jag har haft fyra missfall, två innan första barnet, som var fruktansvärda eftersom jag då inte visste om vi kunde få barn. Sen hade jag två nu innan trean, som fortfarande ligger i magen. Det är så sorgligt med dem men det fantastiska med missfallssorg tycker jag, är att den alltid försvunnit när jag blivit gravid igen/fått mitt efterlängtade barn. Då har jag aldrig kommit ihåg vilket bf jag hade med barnen som inte blev, eller vilket datum jag hade sista mensen. Låt det ta lite tid och sörj så blir du säkert redo sen och kan satsa på en ny graviditet,

Vet hur det känns!

Jag fick missfall i vecka 7, kändes som att allt bara drogs undan under ens fötter. Hade bara vetat om graviditeten ett par veckor, men hunnit bygga upp så mycket förväntningar... Allt bara rasade.

Blev gravid igen efter ett lååångt halvår, vågade inte hoppas på för mycket, men när missfallet kom i vecka 9 blev jag helt förstörd. En sådan tomhet, sorg och besvikelse.

Var väldigt nära att ge upp, men plussade plötsligt igen, 8 veckor senare... Helt oväntat.

Nu är jag i vecka 26! Det är som någon ovan skrev, att sorgen försvinner (mer eller mindre i alla fall ) med nästa graviditet. Jag sörjer inte mina missfall längre, utan tänker att det var något som var väldigt fel med de två fostren, och att kroppen gjorde vad som behövdes för att istället denna friska lilla pojken som nu ligger i min mage skulle få komma istället!

Går genom det just nu. Fick MF imorse, v 6. Känner mig förkrossad... så jag delar din sorg?

Fick MA i v 7+3 för snart 3 v sedan, och HCG är snart helt nere. Svagt plus i morse. Det är sjukt jobbigt, och man tror ju inte det ska hända en själv... men så är man där.

Det är tyvärr vanligare än man tror.

Jag försöker tänka att det inte var levnadsdugligt och bra att kroppen fattar och tar hand om det.

Kram <3

... förresten tycker jag det är sjukt peppande att läsa om er som snabbt blivit gravida igen! Så får man hopp om att snart vara gravid och längta efter en liten 2018 bebis

Tappade min lilla plutt för 2,5 vecka sedan. Var i vecka 10+5, men fostret hade dött 8+5. Sån enormt tomhet och bitter sorg. Har slutat blöda men ägglossningen är inte inom synhåll. Undrar om den kan bli förskjuten i och med den enorma sorg man bär på? Önskar inget annat än en liten vårbebis 2018.

Fick missfall igår. Eller började blöda iförrgår, åkte in till gyn igår och fick det bekräftat. Fick samtidigt magsjuka igår, tror jag iaf då sonen hade de i torsdags. Va nära på att ringa 1177 då jag fick såna magkramper, va orolig att de hade med missfallet att göra. Låg och spydde och hade värk i livmodern och ryggen och bara låg och grina.

Jag har en son från ett tidigare förhållande. Detta va min andra graviditet. Vi ville så gärna ha det här barnet, det skulle bli sambons första. Vi var så lyckliga. Blev gravid på tredje äl, hoppas de går lika snabbt att bli gravid igen. Vi var och är oroliga då de tog två år för sambons föräldrar att bli gravid med han pga att pappan har dåliga spermier. Liksom tänk om sambon har samma problem? Hade vi bara tur att bli gravid? Kommer vi inte ha samma tur nu?

Ligger hemma i soffan nu och gråter till och från. Vet att missfall är vanligt, fostret va ju antagligen inte livsdugligt. Men ändå.. Ville ju så gärna och nu blev de inte.