• Anonym (Kia)

    Desperat

    För 4 år sen träffades vi och var totalt olika men jag föll.

    Alkohol var ett stort problem och vi bråkade ofta.

    Han började dricka mindre och vi gick det bättre.

    Under 4 år har han inte jobbat ner än 1 månad.

    Han fick sitt drömjobb men förlorade det för att han försov sig 2gg på två veckor.

    Han har en enorm rastlöshet och inget driv alls.

    Han har förlorat i princip alla sina tillgångar och sitt 1a handskontrakt..för att han hyrde ut svart till en tjej som festade och förstörde.

    Vi fick barn.

    Och när jag nu är ledig och går hemma så ser jag ännu mer hur olika vi är.

    Han försvinner ofta iväg och ska vara med kompisar trots liten bebis.

    Kompisarna bjuder på öl på vardagar och jag vet att han röker på.

    Han har stulit pengar från mig minst 3gg och jag får ingen förklaring vad han gjort med dom.

    Ingen inkomst och jag försörjer oss båda..men det håller inte längre!!

    jag har inte råd.

    Kärleken har nog tagit slut..eller år jag bara sårad?

    jag vill att han ska vara ärlig med vad han gör med pengarna och att han ska vakna och skaffa ett jobb.

    Men ingen hjälp kan man få om man inte vet specifikt vad som är missbruket.

    Ringer kompisarna så måste han träffas direkt.. spelar ingen roll vad jag säger

    Vetinte om vi kan läsa det här.

    Han fattar inte att det håller på att gå åt helvete utan han tror vara jag e lite sur och att det går över.

  • Svar på tråden Desperat
  • Anonym (Kille)

    Det där lät ju som en lista med 100 anledningar att lämna, och ingen anledning att stanna. Normalt brukar jag förespråka terapi om man har barn. Men det känns lite meningslöst här.

    Personligen tycker jag för din o din dotters skull att du borde ta dig därifrån. Lämna honom. Möjligtvis ska du lämna med en brasklapp att han kan höra av sig igen när han fått ordning på sitt liv, typ när han blivit ren från droger o fixat ett jobb.

  • Anonym (Kia)
    Anonym (Kille) skrev 2017-04-02 21:57:28 följande:

    Det där lät ju som en lista med 100 anledningar att lämna, och ingen anledning att stanna. Normalt brukar jag förespråka terapi om man har barn. Men det känns lite meningslöst här.

    Personligen tycker jag för din o din dotters skull att du borde ta dig därifrån. Lämna honom. Möjligtvis ska du lämna med en brasklapp att han kan höra av sig igen när han fått ordning på sitt liv, typ när han blivit ren från droger o fixat ett jobb.


    Jag slängde ut honom för två år sen. Han bara..ok..bodde hos en kompis 2 månader och ändrades inget..

    Han har ingenstans att ta vägen..
  • Anonym (Kille)
    Anonym (Kia) skrev 2017-04-02 22:01:35 följande:

    Jag slängde ut honom för två år sen. Han bara..ok..bodde hos en kompis 2 månader och ändrades inget..

    Han har ingenstans att ta vägen..


    Ja då har du ju gett honom ytterligare en chans att ändra sig.

    Du har inget krav att försörja honom. Han får väl gå till socialen eller leva på gatan. Han måste ju växa upp.
  • Anonym (Kia)
    Anonym (Kille) skrev 2017-04-02 22:07:54 följande:

    Ja då har du ju gett honom ytterligare en chans att ändra sig.

    Du har inget krav att försörja honom. Han får väl gå till socialen eller leva på gatan. Han måste ju växa upp.


    Jag är helt klart en medberoende ????
  • Anonym (göra slut)
    Anonym (Kia) skrev 2017-04-02 22:32:47 följande:
    Jag är helt klart en medberoende ????
    svar ja tyvärr enligt mig. har inga bra tips tar lång tid tills en medberoende slutar vara det.
  • Anonym (Kia)
    Anonym (göra slut) skrev 2017-04-03 01:28:58 följande:

    svar ja tyvärr enligt mig. har inga bra tips tar lång tid tills en medberoende slutar vara det.


    Känner mig så jävla låst. Om han bara kunde flytta
Svar på tråden Desperat